onsdag 4 januari 2012

Den heliga nyårstexten

När jag inte vill gå in här och skriva längre började jag fundera på vad det beror på. Jag har alltid tyckt om att skriva och att lägga ner bloggen existerar inte. Jag har bloggat sedan jag var 15 år ungefär, på diverse olika bloggar. Jag brukar hålla ungefär ett år innan jag tappar lusten och byter bloggsida och helt plötsligt är det jättekul att blogga igen. Det vill jag inte heller. Men däremot står jag inte för den här bloggen längre. Jag var jättestolt när jag startade den i september 2010, då lumpen var det enda som existerade och det var jättekul att skriva om, för det var de enda jag skrev om. Men nu är det så mycket mer, temat funkar inte längre. Så jag har bytt webbadress och jag kommer definitivt byta utseende på sidan. 

Vad hör inte ett nytt år till om inte förändringar. Läste igenom förra årets summering inför det gångna året, och förväntningar av 2011. Jag hade många av dem. Jag var verkligen entusiastisk i början av 2011 och såg fram emot ett nytt år. Mina förväntningar över att mucka, få ett jobb, kunna flytta hemifrån. Det var exakt det som slog in. Första halvan av året gick mest åt till lumpen. Det var så mycket vi lärde oss, och så mycket jag klarade av. 
Under våren sökte jag febrilt efter jobb. Att stanna i mitt föräldrar-hem längre än nödvändigt gjorde mig skräckslagen, där av sökte jag massvis med jobb. Jag fick jättemånga avslag och ett erbjudande. Men det räckte absolut. Jag har egentligen haft ett väldigt flyt som fick jobb så fort, även om jag också ansträngde mig för det. Hur som helst tvekade jag inte när jag tackade ja. Jag måste säga att jag fick en stor push där av Dennis. Utan honom hade jag nog inte varit så framåt i mitt jobbsökande inom försvaret. Jag fick stor hjälp och stöttande. Därefter gick det smidigt att få en lägenhet! Så hela sommaren gick åt att packa, planera och flytta. Det var enormt underbart samtidigt som det var skrämmande. Det blev mycket ångest. Annars känns sommaren rätt avlägsen. Jag vill minnas att det inte var så fint väder, och jag badade endast en gång i Sverige. Det blev ju faktiskt en utlandssemester! Barcelona var helt underbart och jag vill utan tvekan åka dit igen, det kanske blir en resa dit i sommar, vem vet. Men jag var inte allt för nöjd varken i Barcelona eller när jag kom hem. Jag har ställt mig frågan om jag ångrade att jag reste. Men har kommit underfund med att det finns ingen mening med att ångra. Tyckte Pontus var en bra vän under den tiden vi kände varandra. Sen att vi aldrig mer pratade med varandra betyder väl att vi inte var speciellt bra vänner. Och det är väl bra att komma underfund med det, synd kanske bara att det skedde under en semester  till en av världens underbaraste plats. Men jag har fått andra underbara bekanta och vänner under det gångna året. 


I september började jag arbeta. Jag började trivas på en gång. Jag blev förvånad hur trött och utmattad jag blev de första månaderna. Efter en dag med nya intryck så var jag helt slut, och jag minns att jag tänkte när ska detta upphöra. 
Sen gick på ett rullband nästan. Jag har lagt all koncentration på jobbet. Vilket gjort att jag glömt bort alla andra till en viss del. Därför måste jag säga att året gick väldigt fort, och jag har egentligen inga milstolpar att skriva ner. Det har bara flytt på. Jag har haft kul, jag har träffat vänner, jag har roat mig och jobbat. Jag träffade ju faktiskt Ulrika i hennes fd hus nere mot Falköping. Tyckte landslivet var helt underbart och jag blev ännu mer klarare i hur jag vill bo i framtiden. Julen rusade förbi, jag tyckte det mest var mörkt och jag var inte allt för glad om dagarna. Jag var, för första gången, inte alls sugen på att fira jul. Jag ville helst försvinna och inte göra nånting alls, desamma med nyår! Men det blev ju så bra! Julafton var jättetrevlig och jag hade jättekul på nyår hos Sara! Jag hade jättekul hos min syster i mellandagarna att jag inte ville åka därifrån. Sen blev det nytt år. Skillnaden från förra året är att jag inte känner mig lika entusiastisk, inte lika färgstark som jag brukar. Jag tror det beror på att det har varit en jobbig tid nu kring jul, mycket stress, mycket tankar, mycket.. av allt. Som jag skrev innan var det jätteskönt att flytta hemifrån. Men det var inte alls som jag trodde! Det har varit skitjobbigt. Det där med att det skulle bli bättre bara jag kom därifrån, det blev bara en större glipa och ett hårdare band kring bröstkorgen så fort jag besöker Vingåker. 

Vad har det här året att erbjuda då? Jag ska resa en massa. Jag ska börja ta upp min kreativa sida genom att skriva och sy. Och laga mat! Och baka! Mitt nyårslöfte, att laga riktig mat efter kokbok! För vintern 2011 blev det väldigt mycket makaroner... I slutet av denna månad ska jag resa till London med Linnéa! Det ser jag väldigt mycket fram emot. Jag planerar både en resa till Paris och åter igen till Barcelona, kanske att jag tvingar med Sara den här gången. Annars har jag inga särskilda förväntningar i år. Det kommer bli ett underbart år, det tror jag. Men i vanliga fall anstränger jag mig så förbannat till att planera, att nu tänker jag bara skippa den där årsplaneringen och se hur det blir. Mindre planeringar kommer jag aldrig komma ifrån, men den här gången kanske det kan bli lite mer spontant och kanske utan att tänka fult så mycket. Men en förväntning har jag ju! Det är att det kommer bli en enorm utmaning!
Nu måste jag börja göra mig i ordning och diska, för snart får jag besök!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar