I Sverige är det inte allt för vanligt att vi är vänliga mot främlingar, om vi inte måste. Vi undviker att få ögonkontakt med främlingar på stan och sätter oss gärna inte bredvid någon på bussen, om vi inte måste.
Vi kallpratar inte, eller hälsar på någon vi inte känner.
När jag tänker på svenskar tänker jag inte oss som det trevligaste folket.
Hur som helst, med detta sagt för det mig vidare till tidigare i veckan, när jag var och handlade på ICA, klädd i uniform, kom det fram en äldre dam till mig, hon lade sin hand på min axel och sa att hon tyckte det var så roligt att se en kvinna i militären, och att mina manliga kollegor borde vara stolta. Det är klart jag blev glad.
Kom hem sent igår från jobbet, har nu tre veckors ledighet framför mig, och jag börjar dagen med.. ingenting. Mina planer för dagen är väl egentligen bara att gå och handla så jag kan äta någonting.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar