Det är detaljerna som betyder mest

Veckan som har gått har spenderats i vakten. Därför har jag valt att inte skriva om det. Det blir ändå bara samma inlägg som alltid där jag upplyser om hur händelselöst det är.
Veckan som kommer står det mintjänst på schemat. Det kommer bli intressant. Det blir också Två nätter ute i fält. (Lättad över att det faktiskt bara är två nätter)

På min resa hem den här helgen passade jag på att göra nått som jag inte gjort på flera år, jag köpte ett nummer av Cosmopolitan! Jag har egentligen aldrig varit riktigt förtjust i dessa typer av tidningar, men jag måste medge att efter först tre år på gymnasiet och snart det år i en mansdominerad värld är det skönt att få bläddra i en tjej-tidning, där dom skriver om hur "killar egentligen tänker" eller vad "din sexfantasi berättar om dig", som jag i vanliga fall skulle ha skrattat åt.

20års present

Jag fick en jättefin skål av Josephine och Robban när jag fyllde år. Jag tycker att den är så fin, så var tvungen att ladda upp en bild! Det är olika mönster på ormarna på alla tre sidor, jättefestligt :)

Återigen, tillbaka

Idag är det dags att åka tillbaka till Enköping. Det har varit skönt med ledighet, fast helgen har gått väldigt fort. Men med ännu längre ledighet hade jag tröttnat på det, så det är lika bra att den tar slut innan det blir för långt och tråkigt. Men det bästa hade varit om jag kunde åka tillbaka ikväll istället för vid 14.00. Hela söndagen försvinner i en massa tågresande.

Trippen till Norrköping igår blev jättelyckad. Hittade en fin kamera som jag är kär i nu. Hittade också en väska och åt världens godaste lunch på Chili wok. Thaibuffé! Kvällen igår spenderades med att jag dokumenterade hela köket med min kamera, vilket inte var jätteintressant, för hur intressant är en blomma, hur bra bilden än blir. Idag hade jag tänkt gå ut och fotografera. Men eftersom jag fortfarande ligger kvar i sängen, varken har packat eller duschat, så verkar det inte bli så.

Lördagsbestyr

Nackdelen med att gå och lägga sig innan 22.00 är att man vaknar vid 06.00 och är pigg då. Bland de bästa med permissionerna är just att man kan ligga och sova hur länge som helst. Men istället vaknar jag alldeles för tidigt och tycker att det inte finns någonting att göra. Fast det är egentligen inte sant, någonting jag har lärt mig av tiden på Enköping är att det alltid finns någonting att göra.

Även fast jag har varit vaken sedan 06.00 så är det skönt att kunna ligga kvar i sängen, utan något krav på att bädda sängen, städa och vara uppställd två timmar senare.
Nu ska jag se till att ta mig upp och göra mig fin. Om drygt en timme ska jag åka till Norrköping för att kolla på en kamera! Det verkar bli en perfekt dag för en liten dagstur. Solen skiner, som förhoppningsvis smälter bort snön helt och hållet snart. Här om dagen hörde jag, för första gången i år, fågelkvitter! Det var så underbart, då började vårkänslorna komma.

Eskort

I veckan har vi haft utbildning i eskort. I början av veckan fick vi med KSP-utbildning åka ut till Veckholm och skjuta KSP från biltaket. Först stillastående och sedan körandes, både framifrån och från sidan. Det var nog den roligaste dagen i veckan. Men svårt var det också. Stillaståendes var egentligen inga problem, jag sköt mot de två skyttar som fanns på fältet och fick ner dem i en salva. Men när bilen började rulla blev det lite klurigare. KSP.n sitter på en ställning på taket, som gör att man kan vrida vapnet i alla riktningar. Så åker man i hög hastighet så är det inte jättelätt att hålla emot för att undvika att vapnet ska vrida sig. Men i tisdags åkte vi i 10km/h. När vi blev informerade om det lät det skrattretande sakta, men att sikta när man åker på grus är inte det enklaste.
Körandes framifrån fick jag ner alla fyra figurer. Jag blev mycket stolt. Sen skulle vi köra från sidan, och det måste jag säga var riktigt svårt.

Resten av veckan övade vi på att hoppa ur bilen vid sammanstöt, vi fick skjuta från bilfönster och i slutet av veckan avslutade vi med en övningseskort till Uppsala. Det hade kunnat bli roligt, men uppgifterna var få för oss som satt i baksätet. Det blev mest en resa till och från Uppsala, som man inte fick sova på.

Isvak och sanering

Jag trodde att den här veckan skulle bli lång och.. inte hemsk, men en vecka som man var tvungen att härda ut.
Det blev inte alls så. Veckan gick fort, och det har varit kul. Började veckan med att åka på transportskydd. Det var inte speciellt händelserikt, men vi kom tillbaka tidigare än väntat och slapp kvällstjänsten, som höll på till efter 21.00. På tisdagen skulle vi först bli gasade med tårgas, för att se om skyddsmaskerna höll tätt. Ett tätningsprov helt enkelt. Det gjorde vi under grundutbildningen, så det var inget speciellt. Var inte alls lika nervös som jag var första gången. På eftermiddagen väntade isvak! Badkruka som jag är, som knappt badar på sommaren om det inte är riktigt varmt, tyckte inte alls det här skulle bli kul. Jag var riktigt nervig över det och jag var helt övertygad om att detta var det värsta vi gjort hittills. Jag ville bara hitta på nån dum orsak till varför jag inte skulle kunna genomföra detta. Men är man i armén så kan man inte hålla på med att hitta på ursäkter hela tiden.
Vi ställde upp på ett led från isvaken medan vi hoppade i, en i taget. Jag var bland de sista, så när de andra hade hoppat i och inte verkat jätteberörda så sjönk min nervositet.
Jag trodde det skulle vara nästintill omöjligt att hoppa i. Att jag skulle vela på kanten, men när hela plutonen står där och tittar så gick ju inte det heller. Utan tvekan hoppar jag i den där förbannat kalla isvaken.
Där skulle vi vara i tills chocken la sig. Dvs. tills vi kunde prata klart och tydligt. Befälet ställde ett par frågor till oss och när rösten inte sviktade längre fick vi komma upp. Då gällde det att ta av sig kläderna, torka sig, sätta på sig torra kläder och springa sig varm.

Nu hade jag verkligen förväntat mig det värsta, men det var inte så farligt som jag trodde. Visst, det var väldigt, väldigt kallt. Men när jag kom upp till ytan så var det enda jag fokuserade på att andas. För det kändes omöjligt. Så kylan tänkte jag inte så jättemycket på, hade fullt upp med att andas lugnt. Sen förvånade det mig hur fort chocken la sig och att man kunde ligga där och prata normalt. Just då kändes det inte så jättekallt längre. När man väl kommit upp på torra land och fått av sig de blöta kläderna då var det varmt. Det kändes hur varmt som helst. Sen var man lite småfrusen resten av dagen, men jag frös inte.
Så det var häftigt, dock gav det inte den där kicken som jag trodde det skulle göra. Men jag skulle helt klart kunna göra om det, fast med goda vänner och en bastu.
Men efteråt var jag så stolt över att jag hoppat i. Det var verkligen någonting jag aldrig trodde jag skulle göra.

Jag klarade mig bra från att inte bli förkyld. Värre var det i torsdags när vi skulle sanera oss själva efter ett c-vätskeanfall. Då skulle vi av med precis alla kläder, pudra oss med saneringsmedel (som i detta övningsfall var potatismjöl) och sedan hinka kallt vatten över oss, därefter klä på oss. Det var riktigt kallt, och nu är jag förkyld.

Idag kommer familjen hit för att fira min 20års dag, så att vara förkyld är lite väl opassande. Men det ska bli riktigt trevligt! Det blir både smörgåstårta och födelsedagstårta. På kvällen ska jag ut med Sara, och det var väldigt, väldigt längesen som jag var ute. Så det ska också bli spännande!

Dagens i-landsproblem

Noterade att kaktusen i fönstret är död. Hur man nu kan ta kål på en kaktus kan man undra. Jag poängterade detta för min mor som tar hand om blommorna i huset, men ett erkännande till misslyckande kunde inte medges, inte ens ett "men oj då, den har jag glömt bort", istället var det mitt fel. Som vanligt då, tänkte jag. Men ja, trött blir man.

Sista lediga dagen i veckan

Imorgon bär det tillbaka till Enköping. Jag kan inte säga att jag längtar, men jag kan inte heller påstå att jag har ångest över det. De här fem dagarna hemma har varit tillräckliga, det har inte gått för fort som det oftast kan göra. Det är ju inte så jättemycket som händer en vardag i Vingåker, speciellt inte när alla jobbar.
Så jag känner mig rätt nöjd med vistelsen för den här gången, det är väl mer av lathet som jag hellre ligger i sängen imorgonbitti än att hinna med tåget.
Men det kommer nog bli en kul vecka, vi kommer leka med kemikalier i vår nya C-uniform. Det ryktas också om isvak... Helgen som kommer nu är väl egentligen ingenting som jag ser fram emot alls. Jag sitter i vakten, jag är så trött på att sitta helg, det är alltid samma visa varenda gång och det händer aldrig nånting.

Så idag är det min sista lediga dag för veckan. Och jag vet inte riktigt vad jag ska hitta på.

Shoppingrunda i Norrköping

Shopping dagen i Norrköping blev jättelyckad! Jag fick hem mycket fint och det var skönt att få gå själv i köpcentret. Eftersom det är vardag var det knappt nåt folk, behövde inte trängas eller stå i långa köer. Jag hade gott om tid på mig, så när jag var klar med alla mina inköp kunde jag gå runt och bara titta i olika affärer, så som Cevera och MIQ, som jag egentligen inte hade några ärenden i. Jag avslutade dagen med en vanilj-latte och hallon cheesecake. Väldigt avkopplande.

Jag köpte en klänning och en kjol med matchande tröja och skor till det. Det blev ett par svarta läderskor med träklack. Dem är jättefina, dock något längre klackar än vad jag hade räknat med. Upptäckte jag när jag kom hem. Det är 10cm klack på dem, men dem är fortfarande jättefina. Utöver det köpte jag två läppstift, rött och korall rosa. Sen blev det lite småsaker som jag tyckte var tillräckligt nödvändiga, så som nylonstrumpor och hårnålar. Sammanfattningsvis blev det en väldigt lyckad dag.