Två dagars ledighet tycker jag känns helt meningslösa om man ändå måste stanna kvar på regementet. Fast det var jättskönt att kunna sova hela gårdagen. Jag tyckte att vi kunde få åka hem direkt när vi var klara med uppgifterna som vi fick idag. (Vilket var samtal med Kaptenen, lite grann som ett utvecklingssamtal, och ett samtal ang. träning med Fänriken). Vi skulle också göra ett löppass. Så jag gick upp 5.00 imorse för att springa, för att sedan bli klar fortare och kunna åka hem eftersom tågförbindelsen inte är allt för bra. Det var jätteskönt att springa så pass tidigt! Även om löpning aldrig är kul, eller speciellt skönt. Men till slut kunde jag också komma hem tidigare.
När vi hade haft samtalen passade jag också på att lämna tillbaka en bok om grupppsykologi som jag lånade av ett befäl under andra veckan efter att vi ryckt in. (En bok som jag egentligen skulle ha lämnat in veckan därpå.. men han sa också att han inte behövde boken så jag kunde ha den hur länge jag ville).
Han frågade om jag tyckte om boken och radade upp 6-7 andra böcker i samma stil. Han frågade om jag var intresserad av att bli lärare och skickade med ett par böcker om att lära ut inom försvarsmakten. Så jag gick för att lämna tillbaka en bok, och kom ut med en bunt andra. Jag har börjat fundera lite grann på att fortsätta utbilda mig efter det här.. Men jag ska i alla fall läsa de här böckerna så får vi se vart vi hamnar.
fredag 29 oktober 2010
torsdag 28 oktober 2010
Ledig och ledig
Vi gick av nattpasset 8:15 efter att ha stått trafikpost under morgonen. Det var helt underbart att öppna dörren till (för en gångs skull) ett mörkt och tyst logement. Där sov jag några timmar tills det var dags för uppställning. Därefter sov jag några timmar till. Det har varit så skönt att ha varit ledig hela dagen! Imorgon återstår några uppgifter sen får vi åka hem. Däribland ska ett fyspass vara inräknat. Så tänkte gå upp galet tidigt imorgon för att ta en löparrunda innan morgon uppställningen. För att kunna åka hem så tidigt som möjligt. Lite sällskap vore inte fel!
Fortf. nattpass
Nu är det bara 40minuter kvar tills vårat fyra timmars pass i LC börjar! Jag känner mig helt speedad på allt kaffe jag har fått i mig, samtidigt som jag är helt död av all sömnbrist. En mycket underlig känsla måste jag säga. Fördelen är att jag får sova hela dagen imorgon!
Nattpass
Och så var det dags för vakttjänst, nattpasset den här gången. Vi gick på patrull på området för ett par timmar sedan, för att kolla så att allting var ok. Nästa pass börjar inte förrän om tre timmar, som då håller på i fyra timmar. Så ska försöka på att få mig lite sömn innan dess. Jag har nyss ätit middag och känner mig allmänt uttråkad. Två av oss sitter i larmcentralen, två är på patrull och en ligger och sover. Så kvar återstår jag, själv. Framför tv.n där de inte går ett skit på. Jag har också fått i uppdrag att "passa upp" på dem i LC:n, så det blir lite springande då och då.
Men oj så mycket ätbart vi har här! Vi har matlådor, massa Loka burkar, kakor, frukt, flingor, drycker, yoghurt, jaa, det mesta. Och är det någonting man saknar här i lumpen så är det kylskåpsätandet! Så det försöker jag hålla mig borta ifrån så mycket som möjligt, men när Thunrot kom med fyra paker kakor så blev det plötsligt svårare.
Men oj så mycket ätbart vi har här! Vi har matlådor, massa Loka burkar, kakor, frukt, flingor, drycker, yoghurt, jaa, det mesta. Och är det någonting man saknar här i lumpen så är det kylskåpsätandet! Så det försöker jag hålla mig borta ifrån så mycket som möjligt, men när Thunrot kom med fyra paker kakor så blev det plötsligt svårare.
måndag 25 oktober 2010
Måndagsgrå
Just nu känns allting blää. Känner mig allmänt grinig. Kanske beror det på att vi inte kan åka hem lika tidigt som jag hoppades på fredag, kanske för att jag inte har någon choklad att smaska på, kanske för att dagen har varit väldigt slapp, kanske för att jag aldrig körde någon fys eller kanske för att jag är djävulskt trött och bara vill sova.
Så får det nog bli. Ska försöka satsa på att sova tidigt i alla fall.
Idag har vi skjutit med pistolen mestadels, vilket var riktigt kul! Imorgon blir det kvällstjänst. Vi fick också ut ett frågepapper som ska besvaras och lämnas in på fredag. Jag påbörjade, men får nog avsluta det senare i veckan. Jag är alldeles för trött nu.
Så får det nog bli. Ska försöka satsa på att sova tidigt i alla fall.
Idag har vi skjutit med pistolen mestadels, vilket var riktigt kul! Imorgon blir det kvällstjänst. Vi fick också ut ett frågepapper som ska besvaras och lämnas in på fredag. Jag påbörjade, men får nog avsluta det senare i veckan. Jag är alldeles för trött nu.
söndag 24 oktober 2010
Summering av helgen
Då är jag klar för att åka tillbaka till Enköping ikväll, efter att jag har packat. Men jag behöver i stort sett ingenting med mig, så jag är i princip klar.
Jag har hört det ryktats om att min tropp är lediga på fredag. Så veckan blir bara fyra dagar lång. Det kan inte bli bättre än med förlängd helg.
Den här helgen har farit förbi lika fort som alla helger gör. När jag bestämde mig för igår att bara ta det lugnt, så blev det rätt enformigt och tråkigt när jag gjort detta en stund. Men det avslutades fint med en lång promenad genom Vingåker, det var kallt och regnigt, och väldigt skönt att få krypa ner under täcket igen sedan. I fredags blev det utgång med Sara, vilket var över förväntan med tanke på att de va Katrineholm vi var ute i. Det slutade med att vi bestämde oss för att bli riktigt rädda framför en skräck, men den "skräck" vi kunde få tag på var "Låt den rätte komma in". Inte alls särskilt läskig och inte alls särskilt bra. Vi stängde av den ganska fort. Detta resulterade i att jag mådde rätt dåligt under hela gårdagen, så jag måste säga att det ska bli rätt skönt att komma tillbaka till LedR och påbörja en ny vecka.
Jag har hört det ryktats om att min tropp är lediga på fredag. Så veckan blir bara fyra dagar lång. Det kan inte bli bättre än med förlängd helg.
Den här helgen har farit förbi lika fort som alla helger gör. När jag bestämde mig för igår att bara ta det lugnt, så blev det rätt enformigt och tråkigt när jag gjort detta en stund. Men det avslutades fint med en lång promenad genom Vingåker, det var kallt och regnigt, och väldigt skönt att få krypa ner under täcket igen sedan. I fredags blev det utgång med Sara, vilket var över förväntan med tanke på att de va Katrineholm vi var ute i. Det slutade med att vi bestämde oss för att bli riktigt rädda framför en skräck, men den "skräck" vi kunde få tag på var "Låt den rätte komma in". Inte alls särskilt läskig och inte alls särskilt bra. Vi stängde av den ganska fort. Detta resulterade i att jag mådde rätt dåligt under hela gårdagen, så jag måste säga att det ska bli rätt skönt att komma tillbaka till LedR och påbörja en ny vecka.
onsdag 20 oktober 2010
Uppdatering för veckan
Ikväll är det första och sista kvällen som vi är kvällslediga denna vecka. Därför tänkte jag verkligen ta vara på det och bara ta det lugnt och inte göra nånting! (Och absolut inte försvinna till gymmet eller ut på 5km-slingan). Vi tränade både i måndags och igår, så ikväll tyckte jag det var lämpligt att börja med en Ben&Jerrys!
I veckan började vi med vaktutbildning. Än så länge har det varit rätt enformigt och segt, men jag ser fram emot att sedan få sitta i vakten, 1 vecka i månaden tror jag det kan vara kul i alla fall. Vi har haft det jättekallt i veckan! Och idag hände nånting som jag tror aldrig har upplevt i oktober innan; det snöade! Inte alls lika mysigt och underbart som det borde ha varit. Jag fasar över ännu en hård vinter, om inte hårdare.
Imorgon fortsätter vi med vakten och kvällen följs upp utav tjänst. Sen är det fredag och permission!
I veckan började vi med vaktutbildning. Än så länge har det varit rätt enformigt och segt, men jag ser fram emot att sedan få sitta i vakten, 1 vecka i månaden tror jag det kan vara kul i alla fall. Vi har haft det jättekallt i veckan! Och idag hände nånting som jag tror aldrig har upplevt i oktober innan; det snöade! Inte alls lika mysigt och underbart som det borde ha varit. Jag fasar över ännu en hård vinter, om inte hårdare.
Imorgon fortsätter vi med vakten och kvällen följs upp utav tjänst. Sen är det fredag och permission!
söndag 17 oktober 2010
Varför par när man kan få en av varje?
Jag investerade i ett par nya löparskor i helgen som väl kommer till hands i veckan, nu när jag hade tänkt börja springa regelbundet. Dem var jätteduktiga i butiken, trevliga och hjälpte mig att hitta rätt par skor. Expediten kollade på mina fötter, plockade ut x-antal skor som jag sedan fick prova. Sen när jag bestämde mig för ett par så plockade hon ihop dem i en kartong som jag sedan betalade. Jag tänkte ju inte så mycket mer på det, och hade ingen tanke på att kolla i kartongen.. När jag sedan kommer hem och ska packa ner mina fina skor till LedR så har jag fått två olika par skor!! Det är så typiskt och jag blev så trött på det.. Det är ju ingen stor grej, jag byter skorna så fort som möjligt och får rätt par skor. Bara det att jag inte vet när jag är hemma nästa gång, så dem där skorna kan nog dröja. Tänk så lätt det hade varit om det blivit rätt från början!
lördag 16 oktober 2010
De var det
Imorgon åker jag tillbaka till LedR, efter en vecka som gått alldeles för fort. Samtidigt är jag nöjd. Jag har haft en trevlig vecka, om jag hade fått en extra dag skulle jag aldrig lämnat sängen. Men jag har vilat mycket under ledigheten också. Nu är det dags att ladda upp för en ny vecka!
..eller inte riktigt än, det är ju bara lördag kväll, har ju hela dagen imorgon också!
Så morgondagen bjuder på sovmorgon, till sådär 8.00-nånting, packa och rensa i garderoben. Allt annat är bara bonus. Nu ska jag stänga ner tv.n, lägga mig i sängen och lyssna på musik. Vi får se hur länge det håller.
..eller inte riktigt än, det är ju bara lördag kväll, har ju hela dagen imorgon också!
Så morgondagen bjuder på sovmorgon, till sådär 8.00-nånting, packa och rensa i garderoben. Allt annat är bara bonus. Nu ska jag stänga ner tv.n, lägga mig i sängen och lyssna på musik. Vi får se hur länge det håller.
torsdag 14 oktober 2010
Cloudy with a chance of meatballs
Det blev en trevlig dag hos Sara, med både te och tacos, och ett trevligt avslut på dagen med filmen "Det regnar köttbullar". Det var så längesen man kollade på en animerad barnfilm, så det var trevligt. En rätt gullig film överlag. Med all fokus på mat genom hela filmen kändes den passande.
Nu är jag jättetrött, fast jag har egentligen varit trött hela dagen. Så det känns dags att stänga av datorn snart. Det är lite kul, när man kommer hem till verkligheten efter en längre tid i uniform så är det aldrig nån som kan förstå varför man hela tiden är så trött.
Nu är jag jättetrött, fast jag har egentligen varit trött hela dagen. Så det känns dags att stänga av datorn snart. Det är lite kul, när man kommer hem till verkligheten efter en längre tid i uniform så är det aldrig nån som kan förstå varför man hela tiden är så trött.
Årets första snö!
Som tidigare sagt så kunde vädret inte bli bättre, och snön kom alldeles i rättan tid! Natten till tisdagen (dagen då vi åkte hem) hade det snöat, så när i vaknade var det alldeles vitt ute. Det var jättehärligt att se, hur ofta är det man får göra snöbollar mitten av oktober? Jag tror aldrig att jag har upplevt det innan. 
Här har vi regementet, det var inte alls som jag hade förväntat mig när kaptenen benämnde det som "lyxigare" än LedR. Men det var fint, bättre på några punkter.
Och slutligen, hemma i Enköping! Vårt kära logement, som inte är det minsta likt logementen i Arvidsjaur, och inte alls lika fint eller bra. Den har ingen tv, inga soffer eller samlingsrum. Men det är hemma! Sängarna är mycket lättare att bädda och mycket tystare när man vrider sig i dem. Dessutom har vi tv med många fler kanaler än i Norrbottens Dragoner, och mysigare soffor, dem befinner sig bara på en annan våning. Och ett plus är draperierna till duscharna som inte heller existerade i Arvidsjaur! 16 dagar i Arvidsjaur
Det är mycket mer höst här än vad det är i Enköping. När vi kom hem från Arvidsjaurs skogar så var det fortfarande sommar i Enköping med solsken och gröna löv på träden. Då blev jag riktigt förvånad när jag fick se de gula löven som fallit till marken hemma i Vingåker. Jag har också insett att det inte längre är väder för t-shirt under jackan.
Väldigt skönt var det att komma hem i tisdags kväll, att få vila upp sig resten av veckan, vilket är väldigt välbehövligt. Men det har varit kul i Norrland. Vi har haft tur med vädret, det regnade aldrig och snön kom inte förs samma dag som vi åkte hem. Så det blev även inkastade snöbollar i logementen innan vi for tillbaka.
Det har varit 16 fullspäckade dagar. Vi har hunnit med så mycket att det är svårt att minnas allting nu i efterhand. Vi har tränat på grupperingsformer, intagit eldställningar. Under första helgen hade vi strid i bebyggelse. Det var bland det roligare vi gjorde. Det kändes mer som min grej än att springa växelvis framåtryckning på ett öppet fält.
Men så såg veckorna ut. Vi hade olika övningar, vi skjöt mycket, gjorde olika uppgifter inom stridsparen så om inom grupperna. Dagarna höll på till 20:00-21.30, då det var dags att sova. Så dagarna flöt på riktig smidigt. Man hann knappt uppfatta att man varit i Arvidsjaur innan det var dags att åka hem, samtidigt som det kändes som vi varit där i en evighet. Så brukar det kunna kännas på dagarna, att veckorna går fort men att vi ändå har hållit på i en evighet. En väldigt konstig känsla. Har väl att göra med att vi just gör så himla mycket under en dag. Jag ska aldrig mer klaga över en vanlig arbetsdag mellan 7.00-16.00.
Finalen under övningen var under den gångna helgen. Det var de mest jobbigaste jag någonsin gjort, och det krävs nog en del för att slå det. Precis som det hade ryktats om i flera veckors tid ägde baskerprovet rum i Arvidsjaur. En väldig befrielse att få ha det gjort. Vi började i fredags med att fylla på fyra magasin med 30 löspatroner i varje. Sedan marscherade vi med 30kilos packning runt 1.5mil. Det gick bra, milen var jobbig, inte jättejobbig och inte någonting i jämförelse med vad vi hade framför oss, men ovetandes om det just då så kändes det lite småjobbigt. Något irriterande var att vissa verkade helt oberörda. Under hela milen gick pratade folk på som vanligt, och om mat! Sedan gick vi upp för ett berg där vi slog upp förläggningen (som bestod av knäppetält som vi spände upp, utan något vidare skydd för vinden, knäppetällt= i likelse med en presenning.) Kvällen/natten fick vi till uppgift att göra en observationsplats där vi skulle sitta stridsparsvis och spana efter inkräktare. Jag och Romegård satt två pass mellan 20.00-22:00 och 2.00-4.00. Det jobbigaste då var kylan. Det var så fruktansvärt kallt och vi var ju tvungna att sitta still och glo igenom en bildförstärkare i mörkret. Och för att ens ha en chans att hålla värmen under natten så fick man sova två stycken under samma sovsäck. Bitvis blev det varmt, men också trångt.
Under lördagen klättrade vi ner för berget och grep nattens inkräktare, därefter blev det en marsch på 3mil, vi höll på i 11timmar. Dem där 11timmarna var det absolut värsta jag någonsin har gjort! Problemet var inte tyngden i packningen, utan problemet var att det gjorde så ont! Det skavde på höfterna, fötterna brände och blåsor uppstod mellan tårna. Skulderbladen värkte och hjälmen samt. vapnet var i vägen där det hängde på bröstet.
När vi hade 10km kvar, och det var i stort sett kolsvart så ville jag bara ge upp. Det som for i mitt huvud då var att jag inte under några omständigheter skulle klara igenom ytterligare 1mil. Men ändå tog man steg efter steg. Och inte ett ljud gjorde jag ifrån mig! Jag klagade inte en enda gång. Så i det blev marschering i tystnad under nästan alla timmar. Under helgen fick vi minimalt att äta och knappt nån sömn. När vi hade gått i 7timmar så tyckte jag att nu kan man ju det här, varför inte spara tid och sova samtidigt? Jag somnade till lite då och då, halkade efter ledet och var påväg ut i diket, ett antal gånger. Det var så hemskt att ens försöka hålla sig vaken!
Men vi kom fram, satte upp våra knäppetält och sov två och två i varje sovsäck. När söndagen kom var det en enorm lättnad, men inte blev det enklare. Vi marscherade i 6km och sedan sprang vi en hinderbana två gånger. Jag lovar att all min kraft var helt borta då. Och att vi som avslutning skulle springa upp med full packning upp för ett berg med 9st stockar fördelade på gruppen gjorde inte saken bättre. Men sen var det slut. Det var en enorm känsla! Det var så underbart! Det var så skönt att ha det gjort, och när kaptenen stod framför oss och sa "fältmössa av, baskern på" var det stort. Allting avslutades med nationalsången med våra baskrar, och vi kände oss så stiliga. Vi såg ut som skit med krigsmålning i ansiktet, och utan att ha tvättat oss i tre dagar. Men oj så skönt det var.
Väldigt skönt var det att komma hem i tisdags kväll, att få vila upp sig resten av veckan, vilket är väldigt välbehövligt. Men det har varit kul i Norrland. Vi har haft tur med vädret, det regnade aldrig och snön kom inte förs samma dag som vi åkte hem. Så det blev även inkastade snöbollar i logementen innan vi for tillbaka.
Det har varit 16 fullspäckade dagar. Vi har hunnit med så mycket att det är svårt att minnas allting nu i efterhand. Vi har tränat på grupperingsformer, intagit eldställningar. Under första helgen hade vi strid i bebyggelse. Det var bland det roligare vi gjorde. Det kändes mer som min grej än att springa växelvis framåtryckning på ett öppet fält.
Men så såg veckorna ut. Vi hade olika övningar, vi skjöt mycket, gjorde olika uppgifter inom stridsparen så om inom grupperna. Dagarna höll på till 20:00-21.30, då det var dags att sova. Så dagarna flöt på riktig smidigt. Man hann knappt uppfatta att man varit i Arvidsjaur innan det var dags att åka hem, samtidigt som det kändes som vi varit där i en evighet. Så brukar det kunna kännas på dagarna, att veckorna går fort men att vi ändå har hållit på i en evighet. En väldigt konstig känsla. Har väl att göra med att vi just gör så himla mycket under en dag. Jag ska aldrig mer klaga över en vanlig arbetsdag mellan 7.00-16.00.
Finalen under övningen var under den gångna helgen. Det var de mest jobbigaste jag någonsin gjort, och det krävs nog en del för att slå det. Precis som det hade ryktats om i flera veckors tid ägde baskerprovet rum i Arvidsjaur. En väldig befrielse att få ha det gjort. Vi började i fredags med att fylla på fyra magasin med 30 löspatroner i varje. Sedan marscherade vi med 30kilos packning runt 1.5mil. Det gick bra, milen var jobbig, inte jättejobbig och inte någonting i jämförelse med vad vi hade framför oss, men ovetandes om det just då så kändes det lite småjobbigt. Något irriterande var att vissa verkade helt oberörda. Under hela milen gick pratade folk på som vanligt, och om mat! Sedan gick vi upp för ett berg där vi slog upp förläggningen (som bestod av knäppetält som vi spände upp, utan något vidare skydd för vinden, knäppetällt= i likelse med en presenning.) Kvällen/natten fick vi till uppgift att göra en observationsplats där vi skulle sitta stridsparsvis och spana efter inkräktare. Jag och Romegård satt två pass mellan 20.00-22:00 och 2.00-4.00. Det jobbigaste då var kylan. Det var så fruktansvärt kallt och vi var ju tvungna att sitta still och glo igenom en bildförstärkare i mörkret. Och för att ens ha en chans att hålla värmen under natten så fick man sova två stycken under samma sovsäck. Bitvis blev det varmt, men också trångt.
Under lördagen klättrade vi ner för berget och grep nattens inkräktare, därefter blev det en marsch på 3mil, vi höll på i 11timmar. Dem där 11timmarna var det absolut värsta jag någonsin har gjort! Problemet var inte tyngden i packningen, utan problemet var att det gjorde så ont! Det skavde på höfterna, fötterna brände och blåsor uppstod mellan tårna. Skulderbladen värkte och hjälmen samt. vapnet var i vägen där det hängde på bröstet.
När vi hade 10km kvar, och det var i stort sett kolsvart så ville jag bara ge upp. Det som for i mitt huvud då var att jag inte under några omständigheter skulle klara igenom ytterligare 1mil. Men ändå tog man steg efter steg. Och inte ett ljud gjorde jag ifrån mig! Jag klagade inte en enda gång. Så i det blev marschering i tystnad under nästan alla timmar. Under helgen fick vi minimalt att äta och knappt nån sömn. När vi hade gått i 7timmar så tyckte jag att nu kan man ju det här, varför inte spara tid och sova samtidigt? Jag somnade till lite då och då, halkade efter ledet och var påväg ut i diket, ett antal gånger. Det var så hemskt att ens försöka hålla sig vaken!
Men vi kom fram, satte upp våra knäppetält och sov två och två i varje sovsäck. När söndagen kom var det en enorm lättnad, men inte blev det enklare. Vi marscherade i 6km och sedan sprang vi en hinderbana två gånger. Jag lovar att all min kraft var helt borta då. Och att vi som avslutning skulle springa upp med full packning upp för ett berg med 9st stockar fördelade på gruppen gjorde inte saken bättre. Men sen var det slut. Det var en enorm känsla! Det var så underbart! Det var så skönt att ha det gjort, och när kaptenen stod framför oss och sa "fältmössa av, baskern på" var det stort. Allting avslutades med nationalsången med våra baskrar, och vi kände oss så stiliga. Vi såg ut som skit med krigsmålning i ansiktet, och utan att ha tvättat oss i tre dagar. Men oj så skönt det var.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)