Underbara London

Jaha, hur var England. Jag som länge har velat åka till England, som alltid har haft en förkärlek till England, ett tag planerade jag att bli au pair i England. Jag kan meddela att det var Underbart! Det var jättevackert med alla pittoreska gamla byggnader, gator och pubar. Precis som det är i brittiska filmer. Förvirringen som uppstod när man skulle gå över gatan. Det stod faktiskt "Look left" och motsvarande framför varje övergångsställe. Och resesällskapet var jättebra! Vi hade jätteroligt. Vad gjorde vi då? Vad gör man i London som turist. Vi gjorde de där typiska turist grejerna som man ska göra. Gick på Madame Tussueds, åkte på London Eye, shoppade, gick på diverse museum, däribland Sherlock holmes var en av favoriterna. Det kändes lite annorlunda, jag har inte hört någon som gjort det tidigare, visste inte att det existerade. Det var en häftig känsla då museumet låg i en typisk brittisk lägenhet. Ni vet, dem där smala, smala radhusen med olika våningar. Men den absoluta höjdpunkten var The Phanton of the Opera! Ahhhhh! Helt underbart! Trodde inte jag skulle bli så rörd, njuta så mycket av en teater. Det går inte att sätta ord på hur bra det var. Det var så mäktigt. Orkestern var så grymt duktig, och för att inte tala om skådespelarna. Oj! Hur kan så mycket röst och kraft finnas hos sådana små och nätta människor?
Självklart gick vi även ut på puben och småpratade med lokalbefolkningen. Det blev en jättelyckad weekend och när jag tänker tillbaka på det så vill jag bara dit igen. Men det var så mycket folk! Jag höll på att bli galen på alla människor som man var tvungen att väja för på gatorna. Och gatu-stenarna! Dessa dagar blev väldigt intensiva och vi promenerade väldigt mycket. Vilket mina fötter tog stryk utav. Och före varje övergångsställe (det fanns väldigt många övergångsställen) var det särskilda stenar lagda, i form av små prickar kan man säga. Förmodligen för att "varna" synskadade om att nu kommer det ett övergångsställe. Och dem gjorde så fruktansvärt ont att gå på. Särskilt efter ett par dagar då mina fötter var mycket ömma, och att gå på dem, jag höll på att bli galen. Och service folket, dem i affärer, med undantag för restaurangerna, var inte särskilt trevliga. Nu förstår jag varför Mart tyckte att svenskar var så himla trevliga.
Men utöver det, helt underbart! Jag kan verkligen rekommendera London.

Hög tid att packa

Kommer på mig själv med att sitta och kolla ut i tomma intet samtidigt som jag har fastnat till radion. Kommer på mig själv med att vara lite rastlös och fundera på vad jag ska hitta på. Jag sitter alltså mest och väntar. Sen slår det mig att jag borde packa! Jag åker till London imorgon, och jag har inte så mycket som rört resväskan. Jag har tvättat i alla fall, så allt är rent, en fördel. Så nu ska jag packa! Det är en rätt tråkig årstid, som resulterar i rätt tråkiga kläder. Och särskilt när jag öppnar mig garderob och inser verkligen att jag har inga kläder. Eller det är klart jag har kläder, men mesta dels gamla, slitna kläder. Jag har ju blivit så bekväm i att bära gröna kläder på veckodagarna och sedan klä upp sig lite till helgerna, men så mycket fina vardagskläder har jag inte. Jag hoppas att jag kommer kunna shoppa mig en garderob i London. 
 Hur som helst, kollade jag på ett youtube-klipp som jag blev tipsad om igår. Och riktigt så illa har jag inte blivit än. 

För att se vad jag menar, klicka här  

Betecknat framtiden

Gick nyss igen lite gamla texter som jag skrev för ett par år sedan. Tycker det är rätt kul att gå tillbaka ett år, och se vad som egentligen har förändrats. För ett år sedan hade jag nyligen varit på Gotland, och jag kan inte fatta att det redan var ett år sedan. Jag hade ångest för att komma tillbaka till "verkligheten" efter ledigheten, i samma veva skulle vi påbörja KSP-utbildningen. Vi hade definitivt mer snö då än nu.
Jag hittade en text med rubiken "framtiden". Jag minns så väl när jag skrev det, hur jag tänkte och vart jag befann mig. Då för ett par år sedan. Men hur tänkte jag egentligen?! Jag hade drömmar om att flytta till Stockholms innerstad, satsa på karriären och bli framgångsrik, inom vad förekom inte, tvivlar på att det var inom måleri. Jag skulle gå till de häftigaste (om jag läste lite mellan raderna) uteställena, ofta. Jag skulle ta långa kvälls promenader och (det här är det roligaste av allt) ut och jogga tidigt på helgmornarna! Jogga, helger, tidiga mornar, har det ens någonsin varit jag? Med min icke-existerande pojkvän som jag absolut inte skulle bo tillsammans med. Idag skulle jag kunna drömma om ett hus på landet, katt, barn och får. Jag har inte riktigt kommit underfund med vad jag vill, men det sista låter mer lockande än mina planer för två år sedan. Men jag minns hur entusiastisk jag var kring tanken om min framtid.
Nu får jag sluta sitta här och vara nostalgisk och gå och lägga mig istället. Imorgon har jag en hel drös med saker jag måste få gjort. Där ingår packning. Jag åker ju till London på onsdag! Jag måste packa. Och tvätta. Handla, och helst städa.

Någonting jag vill dela med mig av

Jag kanske borde tycka att han är en skit. Förmodligen borde jag det. En idiot som bara super, är nästan konstant hög och som trånar efter andra kvinnor. Som försummar sina vänner och sin familj.
En riktig skithög helt enkelt! Och egentligen är inte det ord nog.
Men jag kan inte låta bli att tycka om honom! Tycker att han mest är underförstådd och jag skyller hans beteende på att han är så fruktansvärt olycklig. Han har gjort för många "fel" val i livet.
Tycker jag synd om honom? Nej. Absolut inte. Som sagt har han betett sig illa. Han har bara sig själv att skylla, för han är ju trots allt den som gjort alla de där valen. Men trots allt de så gillar jag honom. Nått så fruktansvärt mycket.

Författaren har verkligen lyckats med att fånga mitt intresse för hans karaktärer. Det var längesen som jag kände så mycket för en karaktär ur en bok. One day. En dag. Och jag älskar den! Jag har hört mycket gott om boken när den släpptes i... våras? somras? Då någon gång. Och den var verkligen bra. Jag kunde inte slita mig ifrån den, jag har nog aldrig läst en bok på sådan kort tid. Den var underbar. Det fanns stunder i den som jag bara ville lägga ifrån mig boken och börja grina. Det var en typisk romantisk tragedi (eller är tragedi ett för starkt ord?) drama då, en romantisk drama (eller tragedi) som jag inbillat mig att jag inte gillar längre. Det fanns stunder då jag fick påminna mig själv om att det bara är en bok, och att ingen av dem är verkliga. Den andra huvudkaraktären, hon var.. intressant, nästintill perfekt, samtidigt som hon var så misslyckad. Jag ville kunna identifiera mig med henne samtidigt som jag fasade för att bli som hon. Jag ville hata henne, fast hon egentligen var underbarast av de alla.

Och då kommer jag till filmen! Filmen som skulle vara så bra, som förmodligen är bra om jag inte hade läst boken först.. Filmerna brukar förstöra boken, och jag hade ganska stora förväntningar på filmen ändå. Men  nej, jag kunde knappt ge den en chans. En  del av mig skulle vilja se den innan jag läst boken, för att se om jag hade fått en annan uppfattning. Så se filmen och berätta för mig om den är bra eller inte. Läs sedan boken. Den var så oväntad! Och uppenbar på samma gång. Jag skulle kunna sitta här och komma på olika ord som beskriver hur mycket jag tycker om boken. Men filmen gjorde boken orättvisa. Jag tyckte inte alls om den. Boken innehöll så mycket intryck, det hände så mycket, så mycket att ta in och känna, som nog är svårt att få in under en 2 timmars film. Jag försöker få ut nånting bra ur filmen. Jag vill verkligen tycka om den. Men boken har förstört den.
Sist jag kände såhär för en bok, som jag kan dra mig minnes till, måste varit för "This charming man" eller "Lucy Sullivan is getting married". Då jag skrev långa, utförliga kommentarer och synpunkter till böckerna. Men då måste jag också medge att jag inte har läst särskilt mycket romaner sedan dess.. 


One day alltså. Eller En dag.

Nu är vi där igen

Efter jul-ledigheten, lagom till jag blivit förslappad och skulle börja jobba igen var tanken på att få ytterligare tre veckor ledigt helt underbart. Nu, dag två in på min ledighet, börjar jag känna mig otroligt rastlös och tycker det här med tre veckor ledigt är idioti. Jag som tyckte att man inte kunde få för mycket ledighet, men jo, det kan man. Jag skulle gladeligen gått till jobbet idag och nu är jag jättetaggad på vad våren kommer innebära. 
Men på onsdag ska jag åka till London! Sedan vi beställde resan har jag tyckt att det ska bli kul, men det är som att jag nu verkligen har insett det, för nu är jag jätte entusiastisk! Nu ska jag bara slå hål på två timmar, sedan blir det en tripp till Västerås för ett par timmar.

Småsaker som förgyller dagen

I Sverige är det inte allt för vanligt att vi är vänliga mot främlingar, om vi inte måste. Vi undviker att få ögonkontakt med främlingar på stan och sätter oss gärna inte bredvid någon på bussen, om vi inte måste. 

Vi kallpratar inte, eller hälsar på någon vi inte känner.

När jag tänker på svenskar tänker jag inte oss som det trevligaste folket.

Hur som helst, med detta sagt för det mig vidare till tidigare i veckan, när jag var och handlade på ICA, klädd i uniform, kom det fram en äldre dam till mig, hon lade sin hand på min axel och sa att hon tyckte det var så roligt att se en kvinna i militären, och att mina manliga kollegor borde vara stolta. Det är klart jag blev glad. 

Kom hem sent igår från jobbet, har nu tre veckors ledighet framför mig, och jag börjar dagen med.. ingenting. Mina planer för dagen är väl egentligen bara att gå och handla så jag kan äta någonting.

Underbara fredag!

Det är någonting med fredagar.. Även om jag inte är ledig i helgen så är det något speciellt med just fredagar. Det är ändå som en liten spänning i kroppen, nu är det äntligen fredag. Kanske blir det lite enklare att gå upp ur sängen extra tidigt imorgon. Men det spelar ingen roll att jag ska gå upp vid 5-snåret imorgon, det är fredag, jag ska njuta av den här kvällen med mycket underbar, fet, äcklig mat och godis. För det är ju helg! Sen får jag se hur bra det går att lägga sig när klockan är 22.00 och grannarna har fest. Men det visar sig.

Det bästa som finns, här är två av dem

När jag hör om någon annan som tar helg nu, pratar om den kommande helgen och sin ledighet kan jag inte låta bli att bli lite avundsjuk. Då kommer jag på mig själv med att jag borde skämmas! Jag har precis varit ledig i nästan tre veckor, jag jobbar ju 10 dagar i streck, sedan är jag ledig i tre veckor till! Jag vet det. Därför ska jag inte säga någonting om att jag jobbar i helgen som kommer.
Faktiskt började jag bli rastlös de sista dagarna och det var kul att komma tillbaka till jobbet idag. Det är en av de saker jag gillar mest med mitt jobb; denna ombytlighet. Jag skulle vara rädd om jag hade ett åtta timmars jobb fem dagar i veckan, rädd för att dagarna skulle bli exakt likadana, att jag skulle komma in i någon sorts rutin, vilket skulle göra mig rastlös, uttråkad och förmodligen lite deprimerad. Och en av anledningarna till att detta jobb blir ombytligt är bland annat ledigheterna. Självklart gillar jag att vara ledig, något annat kan jag inte påstå. Men jag gillar mitt jobb också, jag gillar att gå dit och att vara där. Men tio dagar och sedan tre veckor.. Det är inte fel.

Nåväl. Precis innan jag skulle äta min middag blev jag så fruktansvärt sugen på äppelpaj! Jag spånade vidare på det och tänkte på hur mycket jag älskar mat. Och vad skulle fullborda en middag mer än vad det kan göra? Efterrätt! En efterrätt efter en god måltid skulle vara det optimala, jag skulle njuta ännu mer av min middag om jag fick en efterrätt till det. Jag kanske skulle unna mig det på helgerna, göra en god efterrätt som får avsluta en god måltid. Även om jag äter själv, och det är inte det roligaste, så vore det kanske lite roligare om man piffade till det lite.

En bra måndag

Nu är julen utstökad! Jag har ju knappt fått njuta va den under julen, men måste säga att det var rätt skönt att få plocka bort alla tomtar, men nu känns det lite tomt så får nog inhandla lite fler detaljer till lägenheten. När jag bar upp allting till vinden insåg jag att jag glömt sätta upp min lilla plastgran. Det kändes lite konstigt.
Idag har jag varit rätt produktiv. Dagen började visserligen med att jag låg i soffan och kollade på tv. Men sedan tog jag tag i tvätten, som fortfarande inte är klar. Jag har städat och nu håller jag på att laga mat. Fiskgratäng! För första gången, så vi får se hur det blir.

Macarons

Det blev lite kakor till sist! Måste säga att dem var riktigt roliga att göra. Kändes som prinsesskakor med alla ljusa, glada färger. Dock blev resultatet inte som jag hoppades. Dem smakar bra, väldigt söta bakverk, men dem sprack i ugnen. Så dem ser inte så fina ut som dem hade kunnat gjort!
Men här kommer lite bilder och beskrivning hur jag gick till väga.

Ni hittar receptet här.

Jag började med att mala mandeln

Samtidigt som jag vispade äggvitor och socker till en fast marängsmet (som klarade upp-och-ned-provet!)

Här heller jag i en blandning av mald mandel och florsocker i marängsmeten

Efter att haft i karamellfärger spritsade jag ut smeten på plåtarna, nästa gång får klickarna bli mindre

Efter 12minuter i ugnen blev det kakor av dem! Som jag skrev tidigare är dem spruckna och det är väldigt synd. Men goda är dem! 

 

 

De rosa är hallonsmak, de gula citron och de gröna lime. Citronkrämen blev väldigt bra! Det blev den bästa, kakorna är ju så söta, så det bryts av fint mot den syrliga citronen. Fast jag hade mycket mer citron än vad som stod i receptet. Nästa gång ska jag se till att dem inte spricker!

Kakor, både med mjölk och mandel

Igår gjorde jag pannkakor till frukost. Har varit sugen på det hela veckan och det var så gott. Riktiga smöriga pannkakor. Jag hade varken grädde eller glass, men det gick bra med sylt och socker.. 
Då när jag åt mina sockrade pannkakor kom jag att tänka på när jag var liten och gick hos dagmamma. Hon gjorde alltid pannkakor ihoprullade med sylt inuti och socker strödde hon ovanpå rullarna. Socker och sylt är egentligen inte nödvändigt. Jag tänkte också på att pannkakor är en väldigt underskattad rätt. Det är en trevlig söndagsbrunch med familjen, det känns småbarnsfamilj. Försökte komma på när vi åt pannkakor hemma. Men mina föräldrar gjorde sällan pannkakor, jag kan nog inte komma på en endaste gång som jag kan plocka fram. Då åt vi mer våfflor. Det är också gott, men inte alls samma sak. Däremot gjorde min syster ofta pannkakor till oss två på helgerna, när vi var ensamma hemma, fast det kan inte stämma.. Eftersom vi inte var ensamma under helgerna, så det måste ha varit vardagar ändå. Det var väldigt gott i alla fall. Vi åt dem medan hon gräddade och jag fick alltid den första pannkakan, för det var alltid smörigast, och det var jättegott. 

Idag hade jag tänkt baka. Det var min tanke igår i alla fall. Jag gick och handlade ingredienserna för det, två gånger, men sen orkade jag inte stå och skålla och mala mandlar, vispa ägg och spritsa ut på plåt. Så jag tänkte baka idag! Sådana där franska mandelkakor som påminner om biskvier, i tre olika färger. Så jag hoppas dem blir goda och fina. 

En flickdröm

Jag har köpt en symaskin! Det är något som jag länge velat ha, men nu har jag en! Den enkel, men jättefin. Nu gäller det bara att hitta en fin textilaffär så ska jag börja sy! Det första jag tänker göra är ett lapptäcke, fast som filt. Så tips på bra affärer är väldigt välkomna!
Min maskin är en vanlig, hederlig, enkel mekanisk maskin. Det duger alldeles utmärkt till mig som förmodligen inte kommer sy allt för ofta. Men visst dreglar jag lite över de mer avancerade maskinerna, med olika knappar och funktioner. Hittade en läcker maskin som hade en hel display på ena sidan och som kunde brodera. Jag var så himla kär i symaskinerna vi hade i skolan på högstadiet, och jag ville så gärna kunna livnära mig på att sy. Tänk så härligt det vore om man kunde gå hemma hela dagarna och bara sy, åka runt om i världen och hitta inspiration och leta efter tyger. Jag kanske skulle ha gjort som planerat, gått på hantverksprogrammet istället för bygg, nu när jag ändå inte ska bli målare.

London, nästa!

Nu är både resa och hotell till London bokad!!!!!! 
Jag ser verkligen, verkligen fram emot det. Äntligen får jag åka till London!

Den heliga nyårstexten

När jag inte vill gå in här och skriva längre började jag fundera på vad det beror på. Jag har alltid tyckt om att skriva och att lägga ner bloggen existerar inte. Jag har bloggat sedan jag var 15 år ungefär, på diverse olika bloggar. Jag brukar hålla ungefär ett år innan jag tappar lusten och byter bloggsida och helt plötsligt är det jättekul att blogga igen. Det vill jag inte heller. Men däremot står jag inte för den här bloggen längre. Jag var jättestolt när jag startade den i september 2010, då lumpen var det enda som existerade och det var jättekul att skriva om, för det var de enda jag skrev om. Men nu är det så mycket mer, temat funkar inte längre. Så jag har bytt webbadress och jag kommer definitivt byta utseende på sidan. 

Vad hör inte ett nytt år till om inte förändringar. Läste igenom förra årets summering inför det gångna året, och förväntningar av 2011. Jag hade många av dem. Jag var verkligen entusiastisk i början av 2011 och såg fram emot ett nytt år. Mina förväntningar över att mucka, få ett jobb, kunna flytta hemifrån. Det var exakt det som slog in. Första halvan av året gick mest åt till lumpen. Det var så mycket vi lärde oss, och så mycket jag klarade av. 
Under våren sökte jag febrilt efter jobb. Att stanna i mitt föräldrar-hem längre än nödvändigt gjorde mig skräckslagen, där av sökte jag massvis med jobb. Jag fick jättemånga avslag och ett erbjudande. Men det räckte absolut. Jag har egentligen haft ett väldigt flyt som fick jobb så fort, även om jag också ansträngde mig för det. Hur som helst tvekade jag inte när jag tackade ja. Jag måste säga att jag fick en stor push där av Dennis. Utan honom hade jag nog inte varit så framåt i mitt jobbsökande inom försvaret. Jag fick stor hjälp och stöttande. Därefter gick det smidigt att få en lägenhet! Så hela sommaren gick åt att packa, planera och flytta. Det var enormt underbart samtidigt som det var skrämmande. Det blev mycket ångest. Annars känns sommaren rätt avlägsen. Jag vill minnas att det inte var så fint väder, och jag badade endast en gång i Sverige. Det blev ju faktiskt en utlandssemester! Barcelona var helt underbart och jag vill utan tvekan åka dit igen, det kanske blir en resa dit i sommar, vem vet. Men jag var inte allt för nöjd varken i Barcelona eller när jag kom hem. Jag har ställt mig frågan om jag ångrade att jag reste. Men har kommit underfund med att det finns ingen mening med att ångra. Tyckte Pontus var en bra vän under den tiden vi kände varandra. Sen att vi aldrig mer pratade med varandra betyder väl att vi inte var speciellt bra vänner. Och det är väl bra att komma underfund med det, synd kanske bara att det skedde under en semester  till en av världens underbaraste plats. Men jag har fått andra underbara bekanta och vänner under det gångna året. 


I september började jag arbeta. Jag började trivas på en gång. Jag blev förvånad hur trött och utmattad jag blev de första månaderna. Efter en dag med nya intryck så var jag helt slut, och jag minns att jag tänkte när ska detta upphöra. 
Sen gick på ett rullband nästan. Jag har lagt all koncentration på jobbet. Vilket gjort att jag glömt bort alla andra till en viss del. Därför måste jag säga att året gick väldigt fort, och jag har egentligen inga milstolpar att skriva ner. Det har bara flytt på. Jag har haft kul, jag har träffat vänner, jag har roat mig och jobbat. Jag träffade ju faktiskt Ulrika i hennes fd hus nere mot Falköping. Tyckte landslivet var helt underbart och jag blev ännu mer klarare i hur jag vill bo i framtiden. Julen rusade förbi, jag tyckte det mest var mörkt och jag var inte allt för glad om dagarna. Jag var, för första gången, inte alls sugen på att fira jul. Jag ville helst försvinna och inte göra nånting alls, desamma med nyår! Men det blev ju så bra! Julafton var jättetrevlig och jag hade jättekul på nyår hos Sara! Jag hade jättekul hos min syster i mellandagarna att jag inte ville åka därifrån. Sen blev det nytt år. Skillnaden från förra året är att jag inte känner mig lika entusiastisk, inte lika färgstark som jag brukar. Jag tror det beror på att det har varit en jobbig tid nu kring jul, mycket stress, mycket tankar, mycket.. av allt. Som jag skrev innan var det jätteskönt att flytta hemifrån. Men det var inte alls som jag trodde! Det har varit skitjobbigt. Det där med att det skulle bli bättre bara jag kom därifrån, det blev bara en större glipa och ett hårdare band kring bröstkorgen så fort jag besöker Vingåker. 

Vad har det här året att erbjuda då? Jag ska resa en massa. Jag ska börja ta upp min kreativa sida genom att skriva och sy. Och laga mat! Och baka! Mitt nyårslöfte, att laga riktig mat efter kokbok! För vintern 2011 blev det väldigt mycket makaroner... I slutet av denna månad ska jag resa till London med Linnéa! Det ser jag väldigt mycket fram emot. Jag planerar både en resa till Paris och åter igen till Barcelona, kanske att jag tvingar med Sara den här gången. Annars har jag inga särskilda förväntningar i år. Det kommer bli ett underbart år, det tror jag. Men i vanliga fall anstränger jag mig så förbannat till att planera, att nu tänker jag bara skippa den där årsplaneringen och se hur det blir. Mindre planeringar kommer jag aldrig komma ifrån, men den här gången kanske det kan bli lite mer spontant och kanske utan att tänka fult så mycket. Men en förväntning har jag ju! Det är att det kommer bli en enorm utmaning!
Nu måste jag börja göra mig i ordning och diska, för snart får jag besök!