Att skicka bilder

Vaknade vid 6.30 och förstod inte riktigt varför jag skulle somna om. Kände mig pigg, och tyckte att jag lika gärna kunde gå upp. Jag säger hela tiden att jag ska ta sovmorgon när jag kan, gör jag det? Mycket sällan så länge som jag velat. Men det är skönt att få komma upp! Solen skiner in, vilket man blir så glad av. Jag hoppas på en riktigt fin, varm dag!
Fast egentligen ligger jag ju kvar i sängen, även om jag är vaken. Rätt skönt att bara ligga här, med datorn i knät. Men jag ska alldeles strax gå upp för att först och främst fixa till mig och sedan min packning till Norrköping.
Min huvudsakliga avsikt med att sätta igång datorn var egentligen för att skicka över bilder till Josephine. Men det misslyckades ganska rejält, vet inte riktigt vad det beror på. Satt ett bra tag med det, men det ville sig inte skickas. Det gick inte att skicka en mapp tydligen och när jag överförde närmare 40 bilder så ville dem inte skickas. Mycket lustigt.

Stridsrapport

Strid i två dygn. Fält. Ansisktscamo, mörkerstrid, stridsställningar, eldpost och patrull.
Vi stred mot LSS. Min pluton på 41st mot ett kompani på 180st. Som alltid är strid kul, det händer saker, oväntade som väntade saker. Det är spännande! Nackdelen är väl just... fält. Vi har haft två veckor ute i fält nu, dock med helgens lediga mellanrum. Nästa vecka kommer vi förmodligen åka ut igen, återigen strid mot samma förband. Men det är kul. Tar vi bort ansiktsfärgen som stramar åt och aldrig tvättas bort på x-antal dygn, patrullerna och sömnbristen så är det kanon.

Vi började med väldigt lite, det blev en slapp dag såhär i efterhand. Även om det hela tiden var spänt eftersom vi inte visste vad som skulle ske. Men den dagen blev det som sagt inte så mycket spännande som hände. Fick sova max 4timmar, mitt i natten skulle jag upp på patrull och även sitta eldpost. Eldposten är helt ok, man får ju ändå sitta "inomhus" (i värmen från kaminen i tältet, motsvarar inomhus). Men patrullerna är träliga. På med kläder och stridsutrustning mitt i natten, sitta i kylan och observera. Mycket sällan händer det någonting på dessa patruller.

Dagen efter blev det lite mer fart. Vi skulle göra ett eldöverfall. Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om det, men jag är trött och väljer att hålla mig kort. På en grupp om sex stycken tog vi stridsställning, 15-20 meter in i skogen från en väg. I uppgift att slå ut motståndarnas lastbil. Sammanlagt låg vi där i fyra timmar. Jag kan inte klaga på det, det var varmt väder, jag frös aldrig trots att jag låg på marken. Men där låg vi, bara observerade mot en väg i fyra timmar. Fienderna åkte fram och tillbaka några gånger på vägen framför oss, utan att se oss. Två av fienderna befann sig på andra sidan vägen, i stort sett hela tiden, utan att upptäcka oss. Jag kan lova att hjärtat bankade när dem blev avsläppta bara dessa metrar framför oss. Lite smått orolig över att det var på våran sida av vägen dem skulle mot, att vi skulle bli upptäckta och dödade. Dem är ju faktiskt fler än oss. Fast det inte är på riktigt så vill man ju inte bli dödad, även om det är på låtsas. Men dem upptäckte oss inte, vi hade fått order om att inte öppna eld mot dem. Det var inte vårt mål, det skulle bara avslöja oss. Men känslan är rätt häftig när det kommer stridsfordon körandes på vägen, med KSP-skyttar på taken, utan att upptäcka oss som ligger i anläggning i skogen.
Till slut fick vi uppgifter om att lastbilen skulle komma körandes förbi oss. Vi fick då order om att öppna eld, slå ut lastbilen. Och det är exakt det vi gör! Två fordon, en pickup och en lastbil slår vi ut. Ca: 20 soldater dör. Det var ett mycket lyckat eldöverfall, mycket lyckat. Vi var ju faktiskt bara sex stycken.
Men då får vi ju de resterande, de som överlevde, efter oss. Det slutar ganska fort med att tre av oss dör, 50%. Jag var en av dem. MEN vi slog ut deras lastbil! Jag är fortfarande oerhört nöjd.

Kvällen samma dag blev det mörkerstrid. Finns inte så mycket att säga om det, vi skulle störa motståndarna. 3:00 var vi åter på förläggningen, fick sova 5timmar därefter. UNDERBARA TIMMAR!
Sedan var det hemfärd, och ja, de var det. I det stora hela. Vet inte om det blev sådär jättekortfattat. Men oj vad lite sömn vi fått. Oj vad skönt det ska bli att få sova, om max en timme. Tänkte kliva upp runt 8:00 i morgon, för att hinna med bussen till Norrköping vid 10:00. Det blir först att sommarshoppa, därefter inhandla mat. Sen blir det en trevlig kväll med god mat, trevligt sällskap och en majbrasa. Mycket trevligt ska det bli.

Min slappardag

Det är så underbart att solen skiner så glatt medan det fortfarande bara är maj.
Jag kom precis hem från lilla centrum och Scorett, det är så kul att gå där inne bland alla fina skor. Blev så sugen på att köpa ett par nya vita Lacoste.
Nu tänker jag bara ta det lugnt. Bara ligga ner framför en film, Amelie from Montmartre. En underbar fransk film. Den är så udda och mysig. Lika bra att se den nu, eftersom jag bara kommer somna till den ikväll.
Veckan som varit har varit i fält, vilket inneburit mycket att göra och lite sömn. Långa, intensiva dagar och nätter. Så nu tänker jag fasiken bara ta det lugnt och koppla av medan jag kan! Läste nyss ett inlägg på facebook; "Jag har tråkigt, vet inte hur jag ska få tiden att gå till 16:00". Hur man nu kan få för mycket tid, tänkte jag då. Man kan väl aldrig få för mycket tid. Jag är helt överlycklig över min fredags eftermiddag/kväll som jag verkligen inte har någonting inpanerat. Hörde nått om att jag borde städa mitt rum, och ja, det kanske jag borde. Men samtidigt är jag aldrig hemma, så nej, jag tänker inte städa mitt rum. Inte nu i alla fall. Nu vill jag bara ta det lugnt, vara själv och bara slappa. Jag har en ångestframkallande klädhög på sängen som jag ska ta itu med, det är tillräckligt just nu.

Imorgon är det Valborg! Fart och fläkt, men det ska bli mycket trevligt.

Mat på ett lite mer spännande sätt

För att vara en överlevnadsvecka fick vi rätt bra med mat. ISO-mat som kördes ut till oss, lagad mat i portionsförpackningar. Även om det inte är någon gourmet middag så var det helt klart bättre än frystorkat. Den sista middagen gjorde vi på ett lite annorlunda sätt; vi slaktade kaniner. Det var spännande, någonting som jag aldrig trodde jag skulle göra i mitt liv. Vi fick 20 levande kaniner. Lyckligtvis följde det med en slaktare som dödade dem. Allt efter det fick vi göra. Självklart stack det i ögonen när man dödade de små lurviga djuren, men sen kopplade jag bara bort allt de där. Det var inte längre en söt litet sällskapsdjur som hängde upp och ner uppbunden i bakbenen, det var föda. Först visade slaktaren hur vi skulle flå djuret, sedan fick vi vara två på en kanin. Det var enklare och gick fortare än vad jag hade förväntat mig. Slutligen smakade inte köttet speciellt bra, med tanke på förutsättningarna vi hade att laga till det. Men jag skulle vilja testa att äta kanin ute, riktigt tillagat.

Solen skiner och de vore synd om jag inte gick ut. Så det är precis vad jag ska göra nu, ut och lägga mig i solen innan jag måste hoppa in i duschen. Idag blir det påskmiddag med familjen!

Överlevnad

Det är härligt att vakna upp utan en signal som skränar. Men vart är solen? I Enköping kommer temperaturen ligga runt 20grader i helgen, så det vore synd om den inte vill titta fram här också.

Vi har haft otroligt tur med vädret i veckan. Ytletning har vi spenderat veckan åt. Gick sakta på ett led fram och tillbaka över skjutfälten, i syfte att plocka upp skrot som i gamla patroner, projektiler och dylikt. Det görs en gång/år just för att det inte ska ligga där och skräpa.
Kan ju inte säga att det var speciellt stimulerande att gå där, och inte det minsta ansträngande. Så även om det blev långtråkigt så var det lugnt och skönt. Vi hade solen som gassade på oss, och efter en hård vinter tänker jag inte klaga på att det var varmt. Fick färg i ansiktet! Mer rött än brunt. Dessvärre var det de enda stället färgen kunde ta, det enda stället på kroppen som huden blottade.

När vi inte ytletade hade vi överlevnadsutbildning. Vi fick lära oss hur man gör upp en eld med eldstål. Vi kokade vatten och byggde bevacker. Små kojor bestående av granris som vi skulle sova under. Första natten sov vi i grupp, den värsta natten. Jag sov ytterst så kylen kröp upp över ryggen. Den natten blev det inte speciellt mycket sömn. Andra natten sov vi stridsparsvis. Två och två. Den natten sov jag bäst med mycket mer värme. Vi byggde en liten, liten bevack som vi skedade i. Vi hade en eld som stod precis utanför i huvudhöjd och vi värmde stenar som vi stoppade i armhålorna och vid fötterna. Det blev en underbar värme.
Sista natten sov vi själva. Jag byggde min egen bevack, klädde den med massa granris, både underifrån och över. Gjorde upp en eld och värmde stenar. Jag sov bra tills stenarna blev kalla och var tvungna att värmas upp igen. Vi fick ingen sovsäck, det vi skulle klara oss på var långkalsonger, fältskjorta, värmetröja, sockor. Vi stoppade fötterna i våra väskor och hade en större jacka över oss. Som inte täckte kroppen på långa vägar. Men det var kul. Kul att veta att man kan göra det rätt bra för sig i dess förhållande.

Årets första grillning!

Sista natten med det sista schemalagda vaktpasset. Vad ska jag säga? När man väl lärt sig allt nästan som ett rinnande vatten är det dags att gå härifrån. Att jag förmodligen aldrig mer kommer sitta här efter att ha spenderat så många timmar här inne. Det känns lite sorgligt. Fast nu börjar ju allting här lida mot sitt slut, vilket man hela tiden blir påmind om dels genom att sommarvärmen börjar ta vid och dels genom att allt blir hårdare, jobbigare. Ställs mer krav. Man kan snart börja räkna ner dagarna här. Automatiskt börjar jag tänka vilka jag verkligen kommer sakna här, hur allting kommer se så annorlunda ut i början av muck, från det vi är vana vid.

Samtidigt är det lite längtan känslor kring de hela också. Att få komma ifrån tryggheten, ut i det verkliga livet. Skaffa jobb, skaffa eget boende. Växa upp! Det känns som att så länge jag får ett jobb i höst så ska det bli skönt att lämna lumpen. Jobb har jag sökt, så jag kan med gott samvete säga att jag inte varit lat på den punkten. Faktiskt har jag förvånat mig själv med hur duktig jag har varit med jobbansökningar, CV och personliga brev.

Som sagt, sista natten. Imorgon har dag-gänget sitt sista pass innan vi byter av kl. 19:00 till nästa tropp.
VO tog det underbara initiativet med att vi ska grilla till middag imorgon! Det kändes helt underbart när han sa det. Årets första grillning 2011, M90 lätt, fältmössa, utanför vakten, innanför grindarna på LedR. Hoppas på skinande sol! Det känns lite speciellt mot att bara promenera till färdiglagad mat upplagd på tallrik i matsalen. Det ska i vilket fall bli enormt gott! Om detta hade varit i verkligheten så hade det varit ett perfekt tillfälle att piffa till sig. I denna lilla värld innebär "piffa till sig" att duscha och kanske till och med platta håret!

En dröm jag måste dela med mig av

Vaknade inte alls för så lång stund sen. Eller rättare sagt har jag vaknat lite hela tiden under dagen. Jag har haft väldigt svårt att sova dessa två dagar, särskilt den senaste. I början satt jag väldigt mycket natt i vakten, hade aldrig problem med att sova på dagarna. Kan ha nått att göra med att det då var vinter = mörkt. Trotts den svarta rullgardinen så blir det aldrig mörkt i rummet. I morse var jag inte ens trött, och då hade jag knappt sovit två timmar under hela natten.

Efter att legat i sängen och dragit mig ett tag var inte heller det kul längre. Så tog på min uniformen och gick upp till datorrummet istället.

Härom natten när jag satt (låg) i vaktens soffor drömde jag nått mycket märkligt. Efteråt tänkte jag länge på den och försökte förstå varför jag drömde såna konstiga saker. Drömmen var som ett reportage, en dokumentär som utspelade sig framför en kamera. Dokumentären handlade om en kvinna med nån särskilt kultur, en slags sekt. Det gick ut på att kvinnan, efter att hon hade gift sig, skulle begravas levande, för att kunna återuppstå när det blivit bättre tider.

Detta var en stor fest som släkt och vänner var med och bevittnade. Under flera intervjuer talade kvinnan glatt om vad hon ansåg om detta. Hon tyckte det var de bästa som kunde hända, meningen med livet. Det var bara positivt. Hon var väldigt glad över det. Som sagt var det en väldigt stor fest och ceremoni. Alla var jublande glada. Jag minns att jag i drömmen kollade på den öppna kistan och tänkte hur det kunde bli såhär glatt på en begravning. Detta var ju mycket sorgligt, tyckte jag. Och jag verkade vara den enda som tyckte det också. Jag blev så förundrad över att någon kunde känna så starkt och vara så säker på någonting så idiotiskt. Hela drömmen slutade med att hon blev ned firad, jag vet inte hur många meter ned, under jorden. Levande. Mycket obehagligt.

Veckan under natten

Efter nästan sju timmars sömn, dagtid, är det snart dags att kliva in i vaktens lokaler igen, för ännu en natt. Den föregångna natten blev väldigt behaglig då jag inte hade så mycket att göra. Åkte på en patrull, vilket var alldeles lagom. Satt två LC pass som jag spenderade med Jonas Gardells bok "Jenny". Har aldrig läst någonting med honom innan, men blev tipsad om boken. Den var bra, det var den. Perfekt att läsa under nätterna då den var mycket lättläst. Den var hemsk och sorglig, men samtidigt ville jag inte lägga ifrån mig boken.

Men det räcker med en sorglig bok för ett tag. Var precis på biblioteket och lånade två mycket lättsinniga böcker. Sitter man nattpass så ska en bok varken vara sorglig eller läskig (eftersom vi går på patruller mitt i mörka natten), den ska vara lättläst och en typisk good feel-bok. Och spännande! Då har man den bästa vakten-nattpass-boken.

Hur som helst kommer jag inte få det lika lugnt och behagligt denna natt. För rättvisans skull kommer schemat vara fullspäckat med patruller och LC pass. Men måste ändå påstå att det är rätt skönt att sitta natt, det är så lugnt, skönt på nått sätt. Men det har ju sina nackdelar med mindre sömn, oregelbunda måltider, vätskebrist och illamående.

Underbra, efterlängtade helg

Oftast spelar inte dagarna någon roll här. Det har jag verkligen lärt mig sedan jag kom hit, att alla dagar, oavsett vardag eller helg, är lika dana. Ofta kan en lördag lika väl vara en måndag eller onsdag. Det är inget negativt, det kan vara rätt skönt ibland, känna sig helt oberoende av dagarna. Man lever i sin egna lilla värld där dagar och tid inte har någon betydelse. Men imorgon urskiljer sig dagen från alla andra dagar, jag har äntligen permission! Och jag får äntligen åka härifrån!!

Det ska bli så enormt skönt. Jag har varit här nu i 2 veckor, och det spelar ingen roll hur bra överens man kommer med alla här, man tröttnar på varandra när man lever så tätt inpå varandra hela tiden. Så nu känner jag att jag behöver komma härifrån och få spendera lite tid med mig själv. Och få träffa vänner och familj såklart. Och som jag har längtat! Jag har gjort upp en liten plan i mitt huvud om hur min helg ska se ut. Mestadels innebär det att falla in i slappar-läge med massa godsaker, en bra bok eller film och bara njuta av att vara helt ensam! Ska också träffa Sara och avnjuta massa koppar te och utbyta skvaller. Längtar!

Veckan i övrigt har bestått av utbildning i utländska vapen. Vi har skjutit med AK45 och M16. Dem vägde verkligen ingenting och var enkla att skjuta med. M16 var verkligen ett drömvapen! Den hade ingen rekyl, den var busenkel att få en bra träffbild med och den vägde i stort sett ingenting. På kvällarna har vi stridit mot ett annat förband. Det har varit jättekul det med! Var inte speciellt taggad på det eftersom det innebar mörkerskjutning. Men det var högt över förväntan! Jättekul måste jag säga, tills det blev jättemörkt, man låg i en stridsställning i några timmar, helt dygnsur och bara huttrade. Men den positiva biten vägde upp! Vi hade västar med censorer i, som kände av när vi blev träffade. Så det blev mer verkligt, blev man träffad pep systemet och det var bara att lägga sig ned på marken. Det var en mycket häftig känsla när man gav sig ut i skogen och gjorde allt för att inte bli träffad. Och det bästa med allt, jag dog aldrig!

Nu ska jag gå och ta i tu med min tvätt som borde vara klar nu, sedan blir det sängen för mig.

Lekt med saxen

Igår fick jag den stora äran att klippa Dennis. Jag har föreslagit det ett tag nu, och jag tycker det vore ett mycket bättre alternativ än att raka av håret. (Ett rakat huvud är mycket sällan snyggt, dessutom är de det enda man ser här på regementet).

Jag fick välja helt själv! (För om det blev dåligt kunde han lika gärna raka det). Det var så kul! Och resultatet blev jättebra 1,5h senare! Jag blev jättenöjd med det och det blev han också, det slutade ju inte med att han rakade bort det.

Det var en kul parentes som jag var tvungen att dela med mig av. Det händer lite mer än bara dessa 12h vaktpass under helgerna.

Här om veckan blev jag så enormt sugen på att pyssla! Pyssla som är så kul, jag beställde en vårkatalog från Panduro, så när jag kommer hem ska jag beställa nått kul som jag kan pyssla med när jag är ledig! Dessutom saknar jag hantverket lite. Och då menar jag inte att spackla och måla väggar, utan att sticka och brodera. Det var längesen som jag satte mig med det, så det får bli min nya syssla på tåget från och till Enköping! Det är snart bara två månader kvar nu! Det är läskigt att det gått så fort och att det snart är slut!

Att spränga en mina

Två dagar ute i fält är alldeles lagom. Man vaknar första natten, småfrusen och vill verkligen inte gå upp. Då är det skönt att tänka "bara en natt kvar"!

Men det är inte särskilt hemskt att vara ute i fält egentligen, speciellt inte när det varit så underbart väder som vi har haft. Solsken och inget regn/snöblask, vi hade väldigt tur. Det sämsta med fält-biten är patruller under nätterna. Eldposten i tältet är helt ok, man är vaken under en timme och passar elden mitt i natten, men man sitter åtminstone inne i värmen! Patrullerna är dubbelt så långa, och kalla. Sista natten fick jag lov att vakna 2.00 för att sedan kunna vila igen mellan 5-6:00 innan vi skulle upp.

Men vi fick i alla fall spränga av lite minor! Jag tycker själv att det låter hemskt, men det var kul! Mycket väntan och dötid dock. Det blev såna sjuka explosioner och jag fick verkligen förståelse för hur mycket skada en liten mina orsakar.

Nu spenderar jag min helg återigen i vakten. Och som vanligt får man underhålla sig bäst de går. Igår bläddrade jag igenom en Slitz tidning som ligger här, och jag måste säga att jag blev förvånad över hur korta artiklarna var. Men läsarna kanske tycker bäst om att bläddra.