En dröm jag måste dela med mig av

Vaknade inte alls för så lång stund sen. Eller rättare sagt har jag vaknat lite hela tiden under dagen. Jag har haft väldigt svårt att sova dessa två dagar, särskilt den senaste. I början satt jag väldigt mycket natt i vakten, hade aldrig problem med att sova på dagarna. Kan ha nått att göra med att det då var vinter = mörkt. Trotts den svarta rullgardinen så blir det aldrig mörkt i rummet. I morse var jag inte ens trött, och då hade jag knappt sovit två timmar under hela natten.

Efter att legat i sängen och dragit mig ett tag var inte heller det kul längre. Så tog på min uniformen och gick upp till datorrummet istället.

Härom natten när jag satt (låg) i vaktens soffor drömde jag nått mycket märkligt. Efteråt tänkte jag länge på den och försökte förstå varför jag drömde såna konstiga saker. Drömmen var som ett reportage, en dokumentär som utspelade sig framför en kamera. Dokumentären handlade om en kvinna med nån särskilt kultur, en slags sekt. Det gick ut på att kvinnan, efter att hon hade gift sig, skulle begravas levande, för att kunna återuppstå när det blivit bättre tider.

Detta var en stor fest som släkt och vänner var med och bevittnade. Under flera intervjuer talade kvinnan glatt om vad hon ansåg om detta. Hon tyckte det var de bästa som kunde hända, meningen med livet. Det var bara positivt. Hon var väldigt glad över det. Som sagt var det en väldigt stor fest och ceremoni. Alla var jublande glada. Jag minns att jag i drömmen kollade på den öppna kistan och tänkte hur det kunde bli såhär glatt på en begravning. Detta var ju mycket sorgligt, tyckte jag. Och jag verkade vara den enda som tyckte det också. Jag blev så förundrad över att någon kunde känna så starkt och vara så säker på någonting så idiotiskt. Hela drömmen slutade med att hon blev ned firad, jag vet inte hur många meter ned, under jorden. Levande. Mycket obehagligt.