För att vara en överlevnadsvecka fick vi rätt bra med mat. ISO-mat som kördes ut till oss, lagad mat i portionsförpackningar. Även om det inte är någon gourmet middag så var det helt klart bättre än frystorkat. Den sista middagen gjorde vi på ett lite annorlunda sätt; vi slaktade kaniner. Det var spännande, någonting som jag aldrig trodde jag skulle göra i mitt liv. Vi fick 20 levande kaniner. Lyckligtvis följde det med en slaktare som dödade dem. Allt efter det fick vi göra. Självklart stack det i ögonen när man dödade de små lurviga djuren, men sen kopplade jag bara bort allt de där. Det var inte längre en söt litet sällskapsdjur som hängde upp och ner uppbunden i bakbenen, det var föda. Först visade slaktaren hur vi skulle flå djuret, sedan fick vi vara två på en kanin. Det var enklare och gick fortare än vad jag hade förväntat mig. Slutligen smakade inte köttet speciellt bra, med tanke på förutsättningarna vi hade att laga till det. Men jag skulle vilja testa att äta kanin ute, riktigt tillagat.
Solen skiner och de vore synd om jag inte gick ut. Så det är precis vad jag ska göra nu, ut och lägga mig i solen innan jag måste hoppa in i duschen. Idag blir det påskmiddag med familjen!
söndag 24 april 2011
fredag 22 april 2011
Överlevnad
Det är härligt att vakna upp utan en signal som skränar. Men vart är solen? I Enköping kommer temperaturen ligga runt 20grader i helgen, så det vore synd om den inte vill titta fram här också.
Vi har haft otroligt tur med vädret i veckan. Ytletning har vi spenderat veckan åt. Gick sakta på ett led fram och tillbaka över skjutfälten, i syfte att plocka upp skrot som i gamla patroner, projektiler och dylikt. Det görs en gång/år just för att det inte ska ligga där och skräpa.
Kan ju inte säga att det var speciellt stimulerande att gå där, och inte det minsta ansträngande. Så även om det blev långtråkigt så var det lugnt och skönt. Vi hade solen som gassade på oss, och efter en hård vinter tänker jag inte klaga på att det var varmt. Fick färg i ansiktet! Mer rött än brunt. Dessvärre var det de enda stället färgen kunde ta, det enda stället på kroppen som huden blottade.
När vi inte ytletade hade vi överlevnadsutbildning. Vi fick lära oss hur man gör upp en eld med eldstål. Vi kokade vatten och byggde bevacker. Små kojor bestående av granris som vi skulle sova under. Första natten sov vi i grupp, den värsta natten. Jag sov ytterst så kylen kröp upp över ryggen. Den natten blev det inte speciellt mycket sömn. Andra natten sov vi stridsparsvis. Två och två. Den natten sov jag bäst med mycket mer värme. Vi byggde en liten, liten bevack som vi skedade i. Vi hade en eld som stod precis utanför i huvudhöjd och vi värmde stenar som vi stoppade i armhålorna och vid fötterna. Det blev en underbar värme.
Sista natten sov vi själva. Jag byggde min egen bevack, klädde den med massa granris, både underifrån och över. Gjorde upp en eld och värmde stenar. Jag sov bra tills stenarna blev kalla och var tvungna att värmas upp igen. Vi fick ingen sovsäck, det vi skulle klara oss på var långkalsonger, fältskjorta, värmetröja, sockor. Vi stoppade fötterna i våra väskor och hade en större jacka över oss. Som inte täckte kroppen på långa vägar. Men det var kul. Kul att veta att man kan göra det rätt bra för sig i dess förhållande.
Vi har haft otroligt tur med vädret i veckan. Ytletning har vi spenderat veckan åt. Gick sakta på ett led fram och tillbaka över skjutfälten, i syfte att plocka upp skrot som i gamla patroner, projektiler och dylikt. Det görs en gång/år just för att det inte ska ligga där och skräpa.
Kan ju inte säga att det var speciellt stimulerande att gå där, och inte det minsta ansträngande. Så även om det blev långtråkigt så var det lugnt och skönt. Vi hade solen som gassade på oss, och efter en hård vinter tänker jag inte klaga på att det var varmt. Fick färg i ansiktet! Mer rött än brunt. Dessvärre var det de enda stället färgen kunde ta, det enda stället på kroppen som huden blottade.
När vi inte ytletade hade vi överlevnadsutbildning. Vi fick lära oss hur man gör upp en eld med eldstål. Vi kokade vatten och byggde bevacker. Små kojor bestående av granris som vi skulle sova under. Första natten sov vi i grupp, den värsta natten. Jag sov ytterst så kylen kröp upp över ryggen. Den natten blev det inte speciellt mycket sömn. Andra natten sov vi stridsparsvis. Två och två. Den natten sov jag bäst med mycket mer värme. Vi byggde en liten, liten bevack som vi skedade i. Vi hade en eld som stod precis utanför i huvudhöjd och vi värmde stenar som vi stoppade i armhålorna och vid fötterna. Det blev en underbar värme.
Sista natten sov vi själva. Jag byggde min egen bevack, klädde den med massa granris, både underifrån och över. Gjorde upp en eld och värmde stenar. Jag sov bra tills stenarna blev kalla och var tvungna att värmas upp igen. Vi fick ingen sovsäck, det vi skulle klara oss på var långkalsonger, fältskjorta, värmetröja, sockor. Vi stoppade fötterna i våra väskor och hade en större jacka över oss. Som inte täckte kroppen på långa vägar. Men det var kul. Kul att veta att man kan göra det rätt bra för sig i dess förhållande.
lördag 16 april 2011
Årets första grillning!
Sista natten med det sista schemalagda vaktpasset. Vad ska jag säga? När man väl lärt sig allt nästan som ett rinnande vatten är det dags att gå härifrån. Att jag förmodligen aldrig mer kommer sitta här efter att ha spenderat så många timmar här inne. Det känns lite sorgligt. Fast nu börjar ju allting här lida mot sitt slut, vilket man hela tiden blir påmind om dels genom att sommarvärmen börjar ta vid och dels genom att allt blir hårdare, jobbigare. Ställs mer krav. Man kan snart börja räkna ner dagarna här. Automatiskt börjar jag tänka vilka jag verkligen kommer sakna här, hur allting kommer se så annorlunda ut i början av muck, från det vi är vana vid.
Samtidigt är det lite längtan känslor kring de hela också. Att få komma ifrån tryggheten, ut i det verkliga livet. Skaffa jobb, skaffa eget boende. Växa upp! Det känns som att så länge jag får ett jobb i höst så ska det bli skönt att lämna lumpen. Jobb har jag sökt, så jag kan med gott samvete säga att jag inte varit lat på den punkten. Faktiskt har jag förvånat mig själv med hur duktig jag har varit med jobbansökningar, CV och personliga brev.
Som sagt, sista natten. Imorgon har dag-gänget sitt sista pass innan vi byter av kl. 19:00 till nästa tropp.
VO tog det underbara initiativet med att vi ska grilla till middag imorgon! Det kändes helt underbart när han sa det. Årets första grillning 2011, M90 lätt, fältmössa, utanför vakten, innanför grindarna på LedR. Hoppas på skinande sol! Det känns lite speciellt mot att bara promenera till färdiglagad mat upplagd på tallrik i matsalen. Det ska i vilket fall bli enormt gott! Om detta hade varit i verkligheten så hade det varit ett perfekt tillfälle att piffa till sig. I denna lilla värld innebär "piffa till sig" att duscha och kanske till och med platta håret!
VO tog det underbara initiativet med att vi ska grilla till middag imorgon! Det kändes helt underbart när han sa det. Årets första grillning 2011, M90 lätt, fältmössa, utanför vakten, innanför grindarna på LedR. Hoppas på skinande sol! Det känns lite speciellt mot att bara promenera till färdiglagad mat upplagd på tallrik i matsalen. Det ska i vilket fall bli enormt gott! Om detta hade varit i verkligheten så hade det varit ett perfekt tillfälle att piffa till sig. I denna lilla värld innebär "piffa till sig" att duscha och kanske till och med platta håret!
torsdag 14 april 2011
En dröm jag måste dela med mig av
Vaknade inte alls för så lång stund sen. Eller rättare sagt har jag vaknat lite hela tiden under dagen. Jag har haft väldigt svårt att sova dessa två dagar, särskilt den senaste. I början satt jag väldigt mycket natt i vakten, hade aldrig problem med att sova på dagarna. Kan ha nått att göra med att det då var vinter = mörkt. Trotts den svarta rullgardinen så blir det aldrig mörkt i rummet. I morse var jag inte ens trött, och då hade jag knappt sovit två timmar under hela natten.
Efter att legat i sängen och dragit mig ett tag var inte heller det kul längre. Så tog på min uniformen och gick upp till datorrummet istället.
Härom natten när jag satt (låg) i vaktens soffor drömde jag nått mycket märkligt. Efteråt tänkte jag länge på den och försökte förstå varför jag drömde såna konstiga saker. Drömmen var som ett reportage, en dokumentär som utspelade sig framför en kamera. Dokumentären handlade om en kvinna med nån särskilt kultur, en slags sekt. Det gick ut på att kvinnan, efter att hon hade gift sig, skulle begravas levande, för att kunna återuppstå när det blivit bättre tider.
Detta var en stor fest som släkt och vänner var med och bevittnade. Under flera intervjuer talade kvinnan glatt om vad hon ansåg om detta. Hon tyckte det var de bästa som kunde hända, meningen med livet. Det var bara positivt. Hon var väldigt glad över det. Som sagt var det en väldigt stor fest och ceremoni. Alla var jublande glada. Jag minns att jag i drömmen kollade på den öppna kistan och tänkte hur det kunde bli såhär glatt på en begravning. Detta var ju mycket sorgligt, tyckte jag. Och jag verkade vara den enda som tyckte det också. Jag blev så förundrad över att någon kunde känna så starkt och vara så säker på någonting så idiotiskt. Hela drömmen slutade med att hon blev ned firad, jag vet inte hur många meter ned, under jorden. Levande. Mycket obehagligt.
onsdag 13 april 2011
Veckan under natten
Efter nästan sju timmars sömn, dagtid, är det snart dags att kliva in i vaktens lokaler igen, för ännu en natt. Den föregångna natten blev väldigt behaglig då jag inte hade så mycket att göra. Åkte på en patrull, vilket var alldeles lagom. Satt två LC pass som jag spenderade med Jonas Gardells bok "Jenny". Har aldrig läst någonting med honom innan, men blev tipsad om boken. Den var bra, det var den. Perfekt att läsa under nätterna då den var mycket lättläst. Den var hemsk och sorglig, men samtidigt ville jag inte lägga ifrån mig boken.
Men det räcker med en sorglig bok för ett tag. Var precis på biblioteket och lånade två mycket lättsinniga böcker. Sitter man nattpass så ska en bok varken vara sorglig eller läskig (eftersom vi går på patruller mitt i mörka natten), den ska vara lättläst och en typisk good feel-bok. Och spännande! Då har man den bästa vakten-nattpass-boken.
Hur som helst kommer jag inte få det lika lugnt och behagligt denna natt. För rättvisans skull kommer schemat vara fullspäckat med patruller och LC pass. Men måste ändå påstå att det är rätt skönt att sitta natt, det är så lugnt, skönt på nått sätt. Men det har ju sina nackdelar med mindre sömn, oregelbunda måltider, vätskebrist och illamående.
torsdag 7 april 2011
Underbra, efterlängtade helg
Oftast spelar inte dagarna någon roll här. Det har jag verkligen lärt mig sedan jag kom hit, att alla dagar, oavsett vardag eller helg, är lika dana. Ofta kan en lördag lika väl vara en måndag eller onsdag. Det är inget negativt, det kan vara rätt skönt ibland, känna sig helt oberoende av dagarna. Man lever i sin egna lilla värld där dagar och tid inte har någon betydelse. Men imorgon urskiljer sig dagen från alla andra dagar, jag har äntligen permission! Och jag får äntligen åka härifrån!!
Det ska bli så enormt skönt. Jag har varit här nu i 2 veckor, och det spelar ingen roll hur bra överens man kommer med alla här, man tröttnar på varandra när man lever så tätt inpå varandra hela tiden. Så nu känner jag att jag behöver komma härifrån och få spendera lite tid med mig själv. Och få träffa vänner och familj såklart. Och som jag har längtat! Jag har gjort upp en liten plan i mitt huvud om hur min helg ska se ut. Mestadels innebär det att falla in i slappar-läge med massa godsaker, en bra bok eller film och bara njuta av att vara helt ensam! Ska också träffa Sara och avnjuta massa koppar te och utbyta skvaller. Längtar!
Veckan i övrigt har bestått av utbildning i utländska vapen. Vi har skjutit med AK45 och M16. Dem vägde verkligen ingenting och var enkla att skjuta med. M16 var verkligen ett drömvapen! Den hade ingen rekyl, den var busenkel att få en bra träffbild med och den vägde i stort sett ingenting. På kvällarna har vi stridit mot ett annat förband. Det har varit jättekul det med! Var inte speciellt taggad på det eftersom det innebar mörkerskjutning. Men det var högt över förväntan! Jättekul måste jag säga, tills det blev jättemörkt, man låg i en stridsställning i några timmar, helt dygnsur och bara huttrade. Men den positiva biten vägde upp! Vi hade västar med censorer i, som kände av när vi blev träffade. Så det blev mer verkligt, blev man träffad pep systemet och det var bara att lägga sig ned på marken. Det var en mycket häftig känsla när man gav sig ut i skogen och gjorde allt för att inte bli träffad. Och det bästa med allt, jag dog aldrig!
Nu ska jag gå och ta i tu med min tvätt som borde vara klar nu, sedan blir det sängen för mig.
söndag 3 april 2011
Lekt med saxen
Igår fick jag den stora äran att klippa Dennis. Jag har föreslagit det ett tag nu, och jag tycker det vore ett mycket bättre alternativ än att raka av håret. (Ett rakat huvud är mycket sällan snyggt, dessutom är de det enda man ser här på regementet).
Jag fick välja helt själv! (För om det blev dåligt kunde han lika gärna raka det). Det var så kul! Och resultatet blev jättebra 1,5h senare! Jag blev jättenöjd med det och det blev han också, det slutade ju inte med att han rakade bort det.
Det var en kul parentes som jag var tvungen att dela med mig av. Det händer lite mer än bara dessa 12h vaktpass under helgerna.
Här om veckan blev jag så enormt sugen på att pyssla! Pyssla som är så kul, jag beställde en vårkatalog från Panduro, så när jag kommer hem ska jag beställa nått kul som jag kan pyssla med när jag är ledig! Dessutom saknar jag hantverket lite. Och då menar jag inte att spackla och måla väggar, utan att sticka och brodera. Det var längesen som jag satte mig med det, så det får bli min nya syssla på tåget från och till Enköping! Det är snart bara två månader kvar nu! Det är läskigt att det gått så fort och att det snart är slut!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)