Underbara London

Jaha, hur var England. Jag som länge har velat åka till England, som alltid har haft en förkärlek till England, ett tag planerade jag att bli au pair i England. Jag kan meddela att det var Underbart! Det var jättevackert med alla pittoreska gamla byggnader, gator och pubar. Precis som det är i brittiska filmer. Förvirringen som uppstod när man skulle gå över gatan. Det stod faktiskt "Look left" och motsvarande framför varje övergångsställe. Och resesällskapet var jättebra! Vi hade jätteroligt. Vad gjorde vi då? Vad gör man i London som turist. Vi gjorde de där typiska turist grejerna som man ska göra. Gick på Madame Tussueds, åkte på London Eye, shoppade, gick på diverse museum, däribland Sherlock holmes var en av favoriterna. Det kändes lite annorlunda, jag har inte hört någon som gjort det tidigare, visste inte att det existerade. Det var en häftig känsla då museumet låg i en typisk brittisk lägenhet. Ni vet, dem där smala, smala radhusen med olika våningar. Men den absoluta höjdpunkten var The Phanton of the Opera! Ahhhhh! Helt underbart! Trodde inte jag skulle bli så rörd, njuta så mycket av en teater. Det går inte att sätta ord på hur bra det var. Det var så mäktigt. Orkestern var så grymt duktig, och för att inte tala om skådespelarna. Oj! Hur kan så mycket röst och kraft finnas hos sådana små och nätta människor?
Självklart gick vi även ut på puben och småpratade med lokalbefolkningen. Det blev en jättelyckad weekend och när jag tänker tillbaka på det så vill jag bara dit igen. Men det var så mycket folk! Jag höll på att bli galen på alla människor som man var tvungen att väja för på gatorna. Och gatu-stenarna! Dessa dagar blev väldigt intensiva och vi promenerade väldigt mycket. Vilket mina fötter tog stryk utav. Och före varje övergångsställe (det fanns väldigt många övergångsställen) var det särskilda stenar lagda, i form av små prickar kan man säga. Förmodligen för att "varna" synskadade om att nu kommer det ett övergångsställe. Och dem gjorde så fruktansvärt ont att gå på. Särskilt efter ett par dagar då mina fötter var mycket ömma, och att gå på dem, jag höll på att bli galen. Och service folket, dem i affärer, med undantag för restaurangerna, var inte särskilt trevliga. Nu förstår jag varför Mart tyckte att svenskar var så himla trevliga.
Men utöver det, helt underbart! Jag kan verkligen rekommendera London.

Hög tid att packa

Kommer på mig själv med att sitta och kolla ut i tomma intet samtidigt som jag har fastnat till radion. Kommer på mig själv med att vara lite rastlös och fundera på vad jag ska hitta på. Jag sitter alltså mest och väntar. Sen slår det mig att jag borde packa! Jag åker till London imorgon, och jag har inte så mycket som rört resväskan. Jag har tvättat i alla fall, så allt är rent, en fördel. Så nu ska jag packa! Det är en rätt tråkig årstid, som resulterar i rätt tråkiga kläder. Och särskilt när jag öppnar mig garderob och inser verkligen att jag har inga kläder. Eller det är klart jag har kläder, men mesta dels gamla, slitna kläder. Jag har ju blivit så bekväm i att bära gröna kläder på veckodagarna och sedan klä upp sig lite till helgerna, men så mycket fina vardagskläder har jag inte. Jag hoppas att jag kommer kunna shoppa mig en garderob i London. 
 Hur som helst, kollade jag på ett youtube-klipp som jag blev tipsad om igår. Och riktigt så illa har jag inte blivit än. 

För att se vad jag menar, klicka här  

Betecknat framtiden

Gick nyss igen lite gamla texter som jag skrev för ett par år sedan. Tycker det är rätt kul att gå tillbaka ett år, och se vad som egentligen har förändrats. För ett år sedan hade jag nyligen varit på Gotland, och jag kan inte fatta att det redan var ett år sedan. Jag hade ångest för att komma tillbaka till "verkligheten" efter ledigheten, i samma veva skulle vi påbörja KSP-utbildningen. Vi hade definitivt mer snö då än nu.
Jag hittade en text med rubiken "framtiden". Jag minns så väl när jag skrev det, hur jag tänkte och vart jag befann mig. Då för ett par år sedan. Men hur tänkte jag egentligen?! Jag hade drömmar om att flytta till Stockholms innerstad, satsa på karriären och bli framgångsrik, inom vad förekom inte, tvivlar på att det var inom måleri. Jag skulle gå till de häftigaste (om jag läste lite mellan raderna) uteställena, ofta. Jag skulle ta långa kvälls promenader och (det här är det roligaste av allt) ut och jogga tidigt på helgmornarna! Jogga, helger, tidiga mornar, har det ens någonsin varit jag? Med min icke-existerande pojkvän som jag absolut inte skulle bo tillsammans med. Idag skulle jag kunna drömma om ett hus på landet, katt, barn och får. Jag har inte riktigt kommit underfund med vad jag vill, men det sista låter mer lockande än mina planer för två år sedan. Men jag minns hur entusiastisk jag var kring tanken om min framtid.
Nu får jag sluta sitta här och vara nostalgisk och gå och lägga mig istället. Imorgon har jag en hel drös med saker jag måste få gjort. Där ingår packning. Jag åker ju till London på onsdag! Jag måste packa. Och tvätta. Handla, och helst städa.

Någonting jag vill dela med mig av

Jag kanske borde tycka att han är en skit. Förmodligen borde jag det. En idiot som bara super, är nästan konstant hög och som trånar efter andra kvinnor. Som försummar sina vänner och sin familj.
En riktig skithög helt enkelt! Och egentligen är inte det ord nog.
Men jag kan inte låta bli att tycka om honom! Tycker att han mest är underförstådd och jag skyller hans beteende på att han är så fruktansvärt olycklig. Han har gjort för många "fel" val i livet.
Tycker jag synd om honom? Nej. Absolut inte. Som sagt har han betett sig illa. Han har bara sig själv att skylla, för han är ju trots allt den som gjort alla de där valen. Men trots allt de så gillar jag honom. Nått så fruktansvärt mycket.

Författaren har verkligen lyckats med att fånga mitt intresse för hans karaktärer. Det var längesen som jag kände så mycket för en karaktär ur en bok. One day. En dag. Och jag älskar den! Jag har hört mycket gott om boken när den släpptes i... våras? somras? Då någon gång. Och den var verkligen bra. Jag kunde inte slita mig ifrån den, jag har nog aldrig läst en bok på sådan kort tid. Den var underbar. Det fanns stunder i den som jag bara ville lägga ifrån mig boken och börja grina. Det var en typisk romantisk tragedi (eller är tragedi ett för starkt ord?) drama då, en romantisk drama (eller tragedi) som jag inbillat mig att jag inte gillar längre. Det fanns stunder då jag fick påminna mig själv om att det bara är en bok, och att ingen av dem är verkliga. Den andra huvudkaraktären, hon var.. intressant, nästintill perfekt, samtidigt som hon var så misslyckad. Jag ville kunna identifiera mig med henne samtidigt som jag fasade för att bli som hon. Jag ville hata henne, fast hon egentligen var underbarast av de alla.

Och då kommer jag till filmen! Filmen som skulle vara så bra, som förmodligen är bra om jag inte hade läst boken först.. Filmerna brukar förstöra boken, och jag hade ganska stora förväntningar på filmen ändå. Men  nej, jag kunde knappt ge den en chans. En  del av mig skulle vilja se den innan jag läst boken, för att se om jag hade fått en annan uppfattning. Så se filmen och berätta för mig om den är bra eller inte. Läs sedan boken. Den var så oväntad! Och uppenbar på samma gång. Jag skulle kunna sitta här och komma på olika ord som beskriver hur mycket jag tycker om boken. Men filmen gjorde boken orättvisa. Jag tyckte inte alls om den. Boken innehöll så mycket intryck, det hände så mycket, så mycket att ta in och känna, som nog är svårt att få in under en 2 timmars film. Jag försöker få ut nånting bra ur filmen. Jag vill verkligen tycka om den. Men boken har förstört den.
Sist jag kände såhär för en bok, som jag kan dra mig minnes till, måste varit för "This charming man" eller "Lucy Sullivan is getting married". Då jag skrev långa, utförliga kommentarer och synpunkter till böckerna. Men då måste jag också medge att jag inte har läst särskilt mycket romaner sedan dess.. 


One day alltså. Eller En dag.

Nu är vi där igen

Efter jul-ledigheten, lagom till jag blivit förslappad och skulle börja jobba igen var tanken på att få ytterligare tre veckor ledigt helt underbart. Nu, dag två in på min ledighet, börjar jag känna mig otroligt rastlös och tycker det här med tre veckor ledigt är idioti. Jag som tyckte att man inte kunde få för mycket ledighet, men jo, det kan man. Jag skulle gladeligen gått till jobbet idag och nu är jag jättetaggad på vad våren kommer innebära. 
Men på onsdag ska jag åka till London! Sedan vi beställde resan har jag tyckt att det ska bli kul, men det är som att jag nu verkligen har insett det, för nu är jag jätte entusiastisk! Nu ska jag bara slå hål på två timmar, sedan blir det en tripp till Västerås för ett par timmar.

Småsaker som förgyller dagen

I Sverige är det inte allt för vanligt att vi är vänliga mot främlingar, om vi inte måste. Vi undviker att få ögonkontakt med främlingar på stan och sätter oss gärna inte bredvid någon på bussen, om vi inte måste. 

Vi kallpratar inte, eller hälsar på någon vi inte känner.

När jag tänker på svenskar tänker jag inte oss som det trevligaste folket.

Hur som helst, med detta sagt för det mig vidare till tidigare i veckan, när jag var och handlade på ICA, klädd i uniform, kom det fram en äldre dam till mig, hon lade sin hand på min axel och sa att hon tyckte det var så roligt att se en kvinna i militären, och att mina manliga kollegor borde vara stolta. Det är klart jag blev glad. 

Kom hem sent igår från jobbet, har nu tre veckors ledighet framför mig, och jag börjar dagen med.. ingenting. Mina planer för dagen är väl egentligen bara att gå och handla så jag kan äta någonting.

Underbara fredag!

Det är någonting med fredagar.. Även om jag inte är ledig i helgen så är det något speciellt med just fredagar. Det är ändå som en liten spänning i kroppen, nu är det äntligen fredag. Kanske blir det lite enklare att gå upp ur sängen extra tidigt imorgon. Men det spelar ingen roll att jag ska gå upp vid 5-snåret imorgon, det är fredag, jag ska njuta av den här kvällen med mycket underbar, fet, äcklig mat och godis. För det är ju helg! Sen får jag se hur bra det går att lägga sig när klockan är 22.00 och grannarna har fest. Men det visar sig.