En dröm jag måste dela med mig av

Vaknade inte alls för så lång stund sen. Eller rättare sagt har jag vaknat lite hela tiden under dagen. Jag har haft väldigt svårt att sova dessa två dagar, särskilt den senaste. I början satt jag väldigt mycket natt i vakten, hade aldrig problem med att sova på dagarna. Kan ha nått att göra med att det då var vinter = mörkt. Trotts den svarta rullgardinen så blir det aldrig mörkt i rummet. I morse var jag inte ens trött, och då hade jag knappt sovit två timmar under hela natten.

Efter att legat i sängen och dragit mig ett tag var inte heller det kul längre. Så tog på min uniformen och gick upp till datorrummet istället.

Härom natten när jag satt (låg) i vaktens soffor drömde jag nått mycket märkligt. Efteråt tänkte jag länge på den och försökte förstå varför jag drömde såna konstiga saker. Drömmen var som ett reportage, en dokumentär som utspelade sig framför en kamera. Dokumentären handlade om en kvinna med nån särskilt kultur, en slags sekt. Det gick ut på att kvinnan, efter att hon hade gift sig, skulle begravas levande, för att kunna återuppstå när det blivit bättre tider.

Detta var en stor fest som släkt och vänner var med och bevittnade. Under flera intervjuer talade kvinnan glatt om vad hon ansåg om detta. Hon tyckte det var de bästa som kunde hända, meningen med livet. Det var bara positivt. Hon var väldigt glad över det. Som sagt var det en väldigt stor fest och ceremoni. Alla var jublande glada. Jag minns att jag i drömmen kollade på den öppna kistan och tänkte hur det kunde bli såhär glatt på en begravning. Detta var ju mycket sorgligt, tyckte jag. Och jag verkade vara den enda som tyckte det också. Jag blev så förundrad över att någon kunde känna så starkt och vara så säker på någonting så idiotiskt. Hela drömmen slutade med att hon blev ned firad, jag vet inte hur många meter ned, under jorden. Levande. Mycket obehagligt.

Veckan under natten

Efter nästan sju timmars sömn, dagtid, är det snart dags att kliva in i vaktens lokaler igen, för ännu en natt. Den föregångna natten blev väldigt behaglig då jag inte hade så mycket att göra. Åkte på en patrull, vilket var alldeles lagom. Satt två LC pass som jag spenderade med Jonas Gardells bok "Jenny". Har aldrig läst någonting med honom innan, men blev tipsad om boken. Den var bra, det var den. Perfekt att läsa under nätterna då den var mycket lättläst. Den var hemsk och sorglig, men samtidigt ville jag inte lägga ifrån mig boken.

Men det räcker med en sorglig bok för ett tag. Var precis på biblioteket och lånade två mycket lättsinniga böcker. Sitter man nattpass så ska en bok varken vara sorglig eller läskig (eftersom vi går på patruller mitt i mörka natten), den ska vara lättläst och en typisk good feel-bok. Och spännande! Då har man den bästa vakten-nattpass-boken.

Hur som helst kommer jag inte få det lika lugnt och behagligt denna natt. För rättvisans skull kommer schemat vara fullspäckat med patruller och LC pass. Men måste ändå påstå att det är rätt skönt att sitta natt, det är så lugnt, skönt på nått sätt. Men det har ju sina nackdelar med mindre sömn, oregelbunda måltider, vätskebrist och illamående.

Underbra, efterlängtade helg

Oftast spelar inte dagarna någon roll här. Det har jag verkligen lärt mig sedan jag kom hit, att alla dagar, oavsett vardag eller helg, är lika dana. Ofta kan en lördag lika väl vara en måndag eller onsdag. Det är inget negativt, det kan vara rätt skönt ibland, känna sig helt oberoende av dagarna. Man lever i sin egna lilla värld där dagar och tid inte har någon betydelse. Men imorgon urskiljer sig dagen från alla andra dagar, jag har äntligen permission! Och jag får äntligen åka härifrån!!

Det ska bli så enormt skönt. Jag har varit här nu i 2 veckor, och det spelar ingen roll hur bra överens man kommer med alla här, man tröttnar på varandra när man lever så tätt inpå varandra hela tiden. Så nu känner jag att jag behöver komma härifrån och få spendera lite tid med mig själv. Och få träffa vänner och familj såklart. Och som jag har längtat! Jag har gjort upp en liten plan i mitt huvud om hur min helg ska se ut. Mestadels innebär det att falla in i slappar-läge med massa godsaker, en bra bok eller film och bara njuta av att vara helt ensam! Ska också träffa Sara och avnjuta massa koppar te och utbyta skvaller. Längtar!

Veckan i övrigt har bestått av utbildning i utländska vapen. Vi har skjutit med AK45 och M16. Dem vägde verkligen ingenting och var enkla att skjuta med. M16 var verkligen ett drömvapen! Den hade ingen rekyl, den var busenkel att få en bra träffbild med och den vägde i stort sett ingenting. På kvällarna har vi stridit mot ett annat förband. Det har varit jättekul det med! Var inte speciellt taggad på det eftersom det innebar mörkerskjutning. Men det var högt över förväntan! Jättekul måste jag säga, tills det blev jättemörkt, man låg i en stridsställning i några timmar, helt dygnsur och bara huttrade. Men den positiva biten vägde upp! Vi hade västar med censorer i, som kände av när vi blev träffade. Så det blev mer verkligt, blev man träffad pep systemet och det var bara att lägga sig ned på marken. Det var en mycket häftig känsla när man gav sig ut i skogen och gjorde allt för att inte bli träffad. Och det bästa med allt, jag dog aldrig!

Nu ska jag gå och ta i tu med min tvätt som borde vara klar nu, sedan blir det sängen för mig.

Lekt med saxen

Igår fick jag den stora äran att klippa Dennis. Jag har föreslagit det ett tag nu, och jag tycker det vore ett mycket bättre alternativ än att raka av håret. (Ett rakat huvud är mycket sällan snyggt, dessutom är de det enda man ser här på regementet).

Jag fick välja helt själv! (För om det blev dåligt kunde han lika gärna raka det). Det var så kul! Och resultatet blev jättebra 1,5h senare! Jag blev jättenöjd med det och det blev han också, det slutade ju inte med att han rakade bort det.

Det var en kul parentes som jag var tvungen att dela med mig av. Det händer lite mer än bara dessa 12h vaktpass under helgerna.

Här om veckan blev jag så enormt sugen på att pyssla! Pyssla som är så kul, jag beställde en vårkatalog från Panduro, så när jag kommer hem ska jag beställa nått kul som jag kan pyssla med när jag är ledig! Dessutom saknar jag hantverket lite. Och då menar jag inte att spackla och måla väggar, utan att sticka och brodera. Det var längesen som jag satte mig med det, så det får bli min nya syssla på tåget från och till Enköping! Det är snart bara två månader kvar nu! Det är läskigt att det gått så fort och att det snart är slut!

Att spränga en mina

Två dagar ute i fält är alldeles lagom. Man vaknar första natten, småfrusen och vill verkligen inte gå upp. Då är det skönt att tänka "bara en natt kvar"!

Men det är inte särskilt hemskt att vara ute i fält egentligen, speciellt inte när det varit så underbart väder som vi har haft. Solsken och inget regn/snöblask, vi hade väldigt tur. Det sämsta med fält-biten är patruller under nätterna. Eldposten i tältet är helt ok, man är vaken under en timme och passar elden mitt i natten, men man sitter åtminstone inne i värmen! Patrullerna är dubbelt så långa, och kalla. Sista natten fick jag lov att vakna 2.00 för att sedan kunna vila igen mellan 5-6:00 innan vi skulle upp.

Men vi fick i alla fall spränga av lite minor! Jag tycker själv att det låter hemskt, men det var kul! Mycket väntan och dötid dock. Det blev såna sjuka explosioner och jag fick verkligen förståelse för hur mycket skada en liten mina orsakar.

Nu spenderar jag min helg återigen i vakten. Och som vanligt får man underhålla sig bäst de går. Igår bläddrade jag igenom en Slitz tidning som ligger här, och jag måste säga att jag blev förvånad över hur korta artiklarna var. Men läsarna kanske tycker bäst om att bläddra.

Det är detaljerna som betyder mest

Veckan som har gått har spenderats i vakten. Därför har jag valt att inte skriva om det. Det blir ändå bara samma inlägg som alltid där jag upplyser om hur händelselöst det är.
Veckan som kommer står det mintjänst på schemat. Det kommer bli intressant. Det blir också Två nätter ute i fält. (Lättad över att det faktiskt bara är två nätter)

På min resa hem den här helgen passade jag på att göra nått som jag inte gjort på flera år, jag köpte ett nummer av Cosmopolitan! Jag har egentligen aldrig varit riktigt förtjust i dessa typer av tidningar, men jag måste medge att efter först tre år på gymnasiet och snart det år i en mansdominerad värld är det skönt att få bläddra i en tjej-tidning, där dom skriver om hur "killar egentligen tänker" eller vad "din sexfantasi berättar om dig", som jag i vanliga fall skulle ha skrattat åt.

20års present

Jag fick en jättefin skål av Josephine och Robban när jag fyllde år. Jag tycker att den är så fin, så var tvungen att ladda upp en bild! Det är olika mönster på ormarna på alla tre sidor, jättefestligt :)