Göteborgsvarvet gick jättebra! Mot all förmodan måste jag säga. Innan vi började springa var jag fast besluten om att jag ville ta mig runt, men insåg då hur långt 21km är. Så ja, jag var nöjd så länge jag kom i mål. Och jag var även rätt övertygad om att jag skulle få gå en bit. Men nej då! Jag sprang hela loppet, utan att varken stanna eller gå. Så vem säger att man inte kan trappa upp från 5km till 21km ;)
Jag kom i mål på 2h 24min. Eftersom jag inte har nått innan att jämföra med så var det viktigaste att jag faktiskt sprang. Jag är jättenöjd. Det var riktigt kul! Jag som annars hatar att springa. Det var väldigt speciellt, en häftig känsla att springa runt i Göteborg, gatorna var fulla av människor som stod och hejade på. Musikanter och orkestrar stod längst vägarna och spelade. Jag vill helt klart göra om det nästa år, så att jag kan förbättra min tid. Men då ska jag träna inför det!
Nu har dessa tre veckor gått, tre veckor som jag skulle vara på regementet. Nu är jag hemma på min sista permission. Slutskjutningen och slutövningen är slut. Igår lämnade vi in pistolerna och nu påbörjas två veckors vård av all materiel. Allt ska lämnas in. Vi kommer aldrig mer få genomföra en övning, det är helt enkelt slut nu. Jag klarade lumpen, oj. Det känns jättekonstigt, detta som vi gjort i snart elva månader nu. Att det bara ska ta slut och att vi ska återgå till det vanliga. (Eller det vanliga vet jag inte riktigt vad det är, eftersom det varken innebär skola eller att skjuta). Som sagt känns det konstigt, sorgligt men också skönt? Jo, lite skönt. Mest för att jag är trött på att bo med 40 andra i samma byggnad. Men så kommer jag återvända i höst, och det kommer bli ännu roligare och ännu spännande! Men först en hel sommars ledighet, eller arbetslöshet. Men som sagt, att inte springa runt i skogen längre känns jättekonstigt. Och jag har nog inte riktigt fattat ännu att det faktiskt är slut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar